I kväll är det sorgligt i familjen Lundström (dvs. den familj jag är född i). Min kära brors katt Smurfan har fallit offer för E4:ans trafik. Nu i dag hittades det lilla lurviga knyttet påkörd vid vägen.
Jag pratade med min bror, han är jätteledsen såklart. Smurfan var en otroligt charmig lurvig svart blandrakisse som levt med min bror i vått och torrt .
Att förlora en kär liten fyrfoting sliter ens hjärta i tusen bitar. Inte nog med att min kära bror sörjer sin "lurvetussa", han måste också vara stark för sina barn som förlorat en kär vän.
Det finns inte direkt något man kan säga som tröst till någon som förlorat en familjemedlem annat än att man önskar att man kunde göra något för att hjälpa. Men det kan man egentligen inte. Sorgen måste få ta sin tid.
Vila i frid Smurfan, du var en underbar liten bekantskap!! Hoppas att våra andra kära men tyvärr bortgångna nära och kära tar hand om dig där du är nu!
Tjillivippen från en ledsen Caramel
Så sorgligt! Jag vet hur det känns när en älskling hittas vid vägkanten..../Kramar, Anja
SvaraRadera