söndag 31 maj 2009

En härlig tur på Mjörn...not!

Hej hej Bloggen hallå!
Vilket väder det har varit i helgen!
I dag bestämde älsklingen och jag att ta oss en tur med båten på Mjörn efter att vi varit och veckohandla och lämnat en liten morsdagsblomma till svärmor.

Sagt och gjort så gjorde vi en liten blixtvisit hos svärmor och in med matvarorna i kyl och frys och sen iväg. Solen sken från en klarblå himmel och inte ens en uns till vind.

Kan inte hjälpa det, det är något speciellt med att vara ute med båten. Jag är ju uppvuxen "till havs". Farfar hade ju båtar hela min uppväxt och numera är det jag, pappa och min bror som äger en av båtarna. Han har lärt mig mycket den mannen. Fastän det är några dagar över 10 år sen han avled av en hjärtinfarkt i hemmet, så saknar jag honom oerhört. Det är hans vigselring vi gjorde om till min och pryder min vänstra hand.

Nåväl, åter till vår båttur. Vi hade väl kanske kört en kvart, 20 minuter när motorn bara lägger av, stendöd!! Så det var bara att kavla upp ärmarna (bildligt talat) och ta fram årorna och börja ro. Och som vi rodde och rodde och rodde innan vi var tillbaka i hamn. På mina händer finns det blåsor som skvallrar om att jag gjort något jag inte brukar... min lite onda axel värker. Det märkt tydligt på min hud att den exponerats för lite för mycket sol, men det var inte direkt planerat med så lång vistelse ute på Mjörn.

Gissa vem som kommer att somna som ett litet barn ikväll?

Tjillivippen från en skavd och övergrillad Caramel

onsdag 27 maj 2009

Att ge eller inte ge??

Hej hej Bloggen hallå!

I afton har det sprungits blodomloppet här Göteborg.
Det var ett gäng hurtiga själar från mitt jobb som var anmälda och sprang, bland annat min praktikant Mikaela. Nu när jag börjat springa så kanske jag kan vara med nästa vår!!

Men hur som helst har jag i afton funderat på att kanske börja om att ge blod. Jag var ju aktiv blodgivare under många år, men tog en paus för ett antal år sen för att jag var inne i en period jag inte mådde så bra. Men nu mår jag bättre än på många år och borde kanske börja om att ge med mig blod.

Älsklingen frågade mig nyss, apropå mina funderingar på att börja om, hur jag kan ha varit blodgivare och så pass stickrädd som jag faktiskt är. Många i min närhet vet hur hysteriskt panikslagen jag var förr när det skulle tas blodprov.

I ärlighetens namn var jag åtminstone 25 år fyllda innan jag vågade gå för provtagning utan att ha med någon som höll mig i handen. Men att jag blev blodgivare är av helt egoistiska skäl (även om resultatet gynnar någon i behov) Jag ville helt enkelt träna bort min stickrädsla.

Har jag lyckats? Tja, kanske lite... jag klarar av att gå på egen hand för provtagning. Men i höstas när mitt finger skulle lokalbedövas och sprättas upp av doktorn på Axessakuten för att jag hade en infektion som inte ville ge med sig, då behövde jag allt älsklingens moraliska stöd. Han fick lämna allt han hade för sina händer på jobbet för att komma och hålla mig i handen!

Vilken underbar man jag har!! Han är helt enkelt bäst!!

Nåväl, åter till frågan om man borde börja om att ge blod. Ja jag tror det, men först måste jag fråga min doktor på Sahlgrenska för klartecken först!

Tjillivippen från en altruistisk Caramel *fniss*

måndag 25 maj 2009

Ännu en vårpremiär!

Hej hej Bloggen hallå!
Igår afton tog älsklingen och jag fram våra cyklar och gjorde dem lite vårfina genom smorsel, dammning och lite mera luft i däcken. Sedan tog vi oss på årets första cykeltur. Kan i alla fall stoltsera med att det var inte alls lika jobbigt att cykla som tidigare år. Uppenbarligen är det mååånga fördelar med att krympa och bli mindre, samtidigt som regelbundenheten i träningen blir bättre.

Hur var det där med att skapa sig en ny vana nu igen? Det tar 21 dagar, och hur länge har jag hållit på med att kuta runt i skogen?? Ehhh.... minnet är kort men intensivt, men jag tror inte att det är allt för långt kvar nu innan det är en vana *ler*.


Herre jisses vad det är pollen överallt. Det går inte att sitta någonstanns utan att bli gul. Älsklingen blev som en geting, gul-svartrandig när han satte sig i vår hamock (stavas det så?).

Vår svarte-katt Ares är inte svart längre, han är lite odefinierbart gulaktig i pälsen av all pollen. Han skulle verkligen behöva badas, men så fort det kommer på tal så protesterar älsklingen å de högljudaste för han är av åsikten att katter kan sköta sin hygien själva och behöver inte inblandning av oss människor.

Vi spånar vidare på vår semestertripp... senaste planerade stoppet på resan är Baggböle, ett litet samhälle som älsklingen tycker har ett väldigt roligt namn men med en fin herrgård.


Nåväl, tror det är dags att sätta igång med dagens arbete, ska nämligen vara back-up till en av mina arbetskamrater som inte riktigt hängt med i nya systemet.

Tjillivippen från morgontrötta Caramel

ps. det är inge vidare att blogga från jobbdatorn, styckena blir ändå bara ihopgrötade till en enda klump om man inte redigerar med HTML-taggar vilket är överkurs denna tiden på dygnet. *suck*

söndag 24 maj 2009

Tjolöholms slott

Hej hej Bloggen hallå!


I går bestämde älsklingen och jag oss för att göra en liten utflykt. Målet var Tjolöholms slott, några mil söder om Göteborg.

Som inflyttad i Göteborg, dröjde det inte länge innan jag förstod att släktet Dickson varit inflytelserika i staden. Inte helt överraskande har jag kunna läsa mig till att slottet byggdes av en Dickson, nämligen James Fredrik Dickson eller egentligen hans hustru Blanche Dickson eftersom den förstnämnde avled när bygget just påbörjades. Det finns massor att läsa om släktet Dickson men jag tänker inte ta upp det här.

Dolt i grönskan hittade jag denna vackra trapp.

Fick motstå lusten att följa den bara för att se vart den trappen och stigen leder. Kan inte hjälpa det men jag fick en bild i mitt huvud från Sagan om Ringen-triologin, där Frodo, Sam och Smeagol/Gollum klättrar uppför oändliga trappor. Förvisso i ett kargt bergslandskap men dock.

Det fanns något med denna trapp som trollband mig. Den syns knappt, men det var tydligt att någon skapat den, men till vilket syfte? Var det en genväg till tjänstefolkets bostäder, eller bara något för barnen att leka i skogen?

Svaren på frågorna? Tja, jag har dem inte.



Väl inne på slottsgården, undra om det egentligen skall kallas fram- eller baksida? Jag kallar det för enkelhetens skull havssidan.

Tror att vi hittade ljugarbänken.

Eller kanske detta var ljugarbänken?

Utsikten över havet var bedårande.

Dessa buskar vittnar om att livet är hårt vid havet. De har böjt sig för de snara havsvindar som blåst över dem i åratal.

En vacker ängel i vit marmor är det enda som är kvar av det mausoleum som Fru Dickson lät uppföra.

Tjillivippen från Foto-Caramel

fredag 22 maj 2009

Lite bilder från min dag på resande fot

Hej hej Bloggen hallå!

Jag har som sagt varit på tjänsteresa till Falköping idag. Det blev en liten nätt tripp på 25,5 mil och jag lät kameran följa med för jag hade hoppats på fint väder så jag kunnat plåta från Mössebergs Kurort som nästan är obeskrivligt vackert.


Visst har jag läst om de nya hastighetsbegränsningarna som införts på prov på vissa sträckor men idag var första gången jag såg dem.

Kan inte rå för det,men det kändes hur konstigt som helst att följa hastigheten på dessa skyltar.

Mitt ute i ingenstans fanns det ett gäng rödljus som tog hur lång tid på sig som helst innan de slog om. Tillräckligt länge för att få en att fundera på om man skulle strunta i dem.

På vägen hem susade jag förbi några tranor på en äng.

Det är så vackert med dessa gula rapsfält.

Tror också att jag hittade en vägbeskrivning för oss som i bland är lite väl uppe i varv och har svårt att slappna av *fniss*

Tjillivippen från en rese-Caramel

Bettus obstinatus!

Hej hej Bloggen hallå!

Att vår kära kattdam är lite annorlunda är väl ingen nyhet direkt. Igår tog vi med henne ut på sin sedvantliga kvällspromenad, bort till hagen i skogen där fåren går på sommaren.

På vägen tillbaka började hon sacka efter och var väldig intresserad av något i diket på vänster sida... Det är väl inte direkt någon ovanlighet så vi gick vidare i tron om att hon skulle springa ifatt oss som hon brukar.

Men icke sa Nicke! Bettan var som bortblåst, så vi vände om och gick tillbaka till det ställe där vi senast såg henne och ropade på henne. Ingen Bettan! Älsklingen gick till och med in i skogen, där vi trodde att hon gått in, men fortfarande inte en skymt av vår lilla randiga familjemedlem.

Av en händelse slängde jag en blick i diket på andra sidan vägen och där sitter hon, bara någon meter i från oss och äter på lite gräs, helt obrydd om att vi ropat på henne både länge och väl. Hennes ansiktsuttryck sa allt! Hon hade minsann inte tänkt att följa med oss hem. Tror aldrig att jag sett någon, människa eller djur som så totalt ignorerat någon som bara stått på bara någon meters avstånd och ropat som Bettan gjorde i går.

Nåväl, älsklingen och jag gick hem utan henne, för vi vet ju att hon hittar tillbaka på egen hand. Väl hemma så klev jag i mina träningskläder för att motionera lite. Det var ju några dagar sen sist på grund av det ostabila vädret som varit. Dt gick över förväntan. Jag sprang nästan hela vägen ner till sjön, med undantag på kanske 50-100 meter som jag gick för att jag fått håll, men jag sprang hela vägen hem!! Och det är jag väldigt nöjd över.

Jo förresten, Bettan kom hem först 05:15 nu på morgonen! Så man kan undra om hon nu gnagt ner varenda grässtrå som finns vid vägen där uppe i skogen!

Tjillivippen från Caramel som nu ska iväg på tjänsteresa!

måndag 18 maj 2009

Uj, uj, uj vilken besvikelse!

Hej hej Bloggen hallå!

Jag har både länge och väl gått och längtat efter min goda varma potatissallad som man gör med bland annat Dijonsenap och massor av Italiensk salladskrydda. Det är ett recept som hängt med mig sedan dö dagar, nästan... åtminstone sedan en av mina otaliga försökt med Viktväktarna.

Idag skulle jag äntligen göra den, det skulle passa bra till den kasslergratäng vi tillredde!
Åhh, vad jag längtade efter att äntligen få avnjuta den igen, det var ju så länge sedan. Döm om min besvikelse när den inte funkade med min kropp. Visst, den var jättegod men något var ändå fel med den, för jag började må dåligt av den och dumpa av den.

Det var en väldigt besviken och ömklig fru C som tog sin tillflykt till sovrummet för att låta dumpningen klinga av, vilket det brukar göra efter någon halvtimma. Det kändes som om jag inte hade ätit godis på jättelänge och plötsligt skulle få göra det men någon stal min gotta-påse.

C'est la vie!!

Tjillivippen från en besviken Caramel.

lördag 16 maj 2009

Lös och ledig lördag

Hej hej Bloggen hallå!

Vad härligt solen värmde här under morgonen och stora delar av eftermiddagen.

Älsklingen och jag passade på att premiär-sola lite på vår nya altan. Åhh vad solen värmde gott.... kanske lite för gott för min älskling som gick in efter en stund. Nog för att jag alltid smörjer in mig med solskydd, allra helst på våren och försommaren för att slippa massiva utbrott av solexem, men solen tog ganska bra ändå.

Kan inte påstå att det var någon fröjd att bege sig ut och kuta idag... varje steg kändes som en kamp, men jag tog mig till sjön, springande varvat med mycket mer gående än sist. Antar att jag har ätit lite för lite i dag för att ha den där orken som jag haft de andra dagarna. Men det blir lätt lite slarv med maten på helgen. Men nedräkningen pågår för fullt, bara 14 dagar innan kutandet är en ny vana för mig!

Nu i kväll ska vi äta ugnsgrillade kycklingklubbor med rosmarinkryddade klyftpotatis och tzatziki och sedan hejja på Marlena Ernman i Moskva. Såg förresten att hon kommer att uppträda i Göteborg i sommar. Den 24 juli gästar hon Trädgårdsföreningen. Det hade jag velat gå på.... Undra om man får med älsklingen?

Tjillivippen från en riktigt trötter Caramel

fredag 15 maj 2009

Ares sång!

Hej hej Bloggen hallå!

I kväll har jag haft lite för mycket fritid.. *skrattar lite*

Har nämligen gett en av de söta barnvisorna från Emil i Lönneberga lite annan text så att den passar in på Ares:

"Lille pjatt, lille pjatt
Lille söta pjatta,
vet du att, vet du att
Du är svart som natta"

Ja jag vet att det är bara tramsigt men älsklingen och jag tyckte att det var lite kul så här på fredagskvällen efter något glas vin.

Tjillivippen från en fredagstrött och tramsig Caramel

torsdag 14 maj 2009

Att skapa en ny vana

Hej hej Bloggen hallå!

I mitt jobb träffar jag många människor, både andra "professionella" och yrkesmän samt personer i behov av hjälp och stöd.

Ett team av två medelålders män som arbetar som coacher träffar jag regelbundet tillsammans med några av mina klienter. De arbetar som jobbsökarcoacher egentligen men jag upplever de jobbar minst lika mycket som livsstilscoacher.

En del av de samtal vi har handlar om att förändra sina vanor och skapa sig nya och goda sådana. De säger att det tar inte mer än 21 dagar att skapa en ny vana. Om detta stämmer, innebär de med andra ord innebär det att jag har kvar 15 dagar innan jag har skaffat mig den nya vanan att vara ute och kuta i skogarna häromkring. Bra va?? 15 dagar går väl snabbt??

Jag har än så länge (peppar, peppar ta i trä) faktiskt begett mig ut var annan dag och kutat. Idag så valde jag att i stället för att ta vår runda uppe på berget, att springa neråt sjön som jag tror här nedanför, en bit in i skogen och tillbaka. Det gick ganska bra, joggade stort sett hela vägen, med undantag för två ställen där jag gick ungefär 50 meter.

När jag kom hem kändes det ungefär som i söndags, var helt utmattad och skakis. Men hade krafterna kvar att gå in på Eniros kartor och kolla hur långt det är till sjön och tillbaka. Det visade sig vara 1,6 km enligt Eniro... det innebär ju att jag joggat lite dryga 3 km!! Yeiii!!

Det kan kanske tyckas att jag redan nu klarat min målsättning, men det tycker jag inte eftersom dagens valda väg innehåller inte alls lika mycket backar och andra jobbigheter att bemästra. men jag kan ialla fall stoltsera med att jag är på väg åt rätt håll!

Tjillivippen från en skrytande Jogging-Caramel

söndag 10 maj 2009

Hurtbulle istället för att dega i soffan

Hej hej Bloggen hallå!

Nu är det dags! Dags för fru Caramel att skriva ner sina tankar och mål med motionerade och träning. Jag har pratat om det men aldrig fått det på pränt!

Älsklingen och jag promenerar nästan varje dag med Bettan, men vi kan inte direkt påstå att det är någon ansträngande eller särskild lång promenad, inte för oss i alla fall. Det kan kanske vara 1 kilometer till hagen med fåren och tillbaka. Ja det är en jättebra promenad för lilla Bettan som behöver gå ner lite i vikt enligt veterinären. Men det är hon inte ensam om det.

Nog för att jag har gått ner mycket i vikt och kommit i betydligt bättre form än jag varit i på många många år, men jag har lite till kvar. Därför behöver jag börja pallra mig runt vår skogsrunda mer regelbundet. Redan i höstas började jag småjogga lite runt i skogen och det har jag tänkt att fortsätta med.

Mitt mål när det gäller motion och träning 2009 är att klara av att jogga hela varvet runt innan september månad är slut. Det kan vara kanske 2-2,5 km och inte helt omöjligt att klara av, bara mina knän tillåter detta.

I dag gjorde jag ett första försök till att varva den raska promenaden med att småspringa och jogga. Nu är det inte helt enkelt för mig att beräkna hur långt det blev att jag faktiskt sprang, men det är nog ändå närmare halva varvet tror jag. Visst är jag duktig?? Att jag sen vällde in genom ytterdörren som en klubbad säl och låg och flåsade på golvet en lång stund efteråt var väl kanske mindre smickrande.

Men såhär i efterhand, stretchad och nyduschad så känns det ganska bra att ha försökt att öka intensiteten i min träning.


Tjillivippen från en löpande Caramel

lördag 9 maj 2009

1-årig bröllopsdag

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har det redan gått ett år sedan vi nervösa stod inför tingsfiskalen på rådhuset i Göteborg och tog varandra som äkta makar inför våra nära och kära.

Och precis som jag tidigare bloggat om på spaces så var ceremonin lite av löpande-band-känsla när flera par stod i kö utanför det rum som vigseln förrättades i.

På grund av vissa omständigheter som vi inte kunde rå på, så kan inte älsklingen och jag påstå att vi fick spendera bröllopsnatten som vi hade tänkt eller önskat. Så därför har vi istället försökt att få till något riktigt riktigt mysigt idag istället med smarrig mat och gott och lyxigt att dricka.

Ingefära- och koriandermarinerad lax på grillen

Mumsigt värre med grillad lax, taboulle, grillade grön sparris och en ljuvlig avokado- och romsås.

Medan vi förberedde grillandet passade kissarna på att njuta av glimtarna från solen på altanen.


Hela vår myskväll på altanen avslutades med underbart lyxigt Amaronevin tillsammans med en liten ostbricka när mörkret började falla på. Trots att det inte direkt varit några fantastiska temperaturer ute så gjorde vår nyligt införskaffade infravärme att vi inte frös.


Min kära mor var först med att uppmärksamma denna dag, hon ringde oss tidigt på förmiddagen. Det hade jag i och för sig också väntat mig, hon är grym på att komma i håg bemärkelsedagar.


Men älsklingens mor glömde oss inte heller. Hon kom förbi med en väldigt vacker växt till oss! Dessvärre uppsnappade inte älsklingen namnet på den växten, men jag har en känsla av att det får jag reda på ändå av svärmor.



Tjillivippen från en bröllops-Caramel

fredag 8 maj 2009

Återbesök

Hej hej Bloggen hallå!

I morse var det dags för återbesöket på Blå Stjärnan.

Bettan tyckte nog att det var bra mysko att vi stängde kattluckan för utgång men släppte ut Ares men inte henne genom dörren.

Åka bil är inte någon av Bettans favoritsysslor och hon beklagade sig ljudligt förr älsklingen och mig på vår åktur in till stan. Väl inne på Blå Stjärnan hade de inte möjlighet att ta sig an oss tidigare än den bokade tiden kl 08, men Bettan kröp bara in under sin filt och kurade ihop sig och låg så under den dryga timmen vi satt i väntrummet.

Det är lite lustigt när man är ute med Bettan i transportburen, hon föredrar att ligga under filten istället för på den. Människor i ens omgivning brukar inte kunna hålla sin nyfikenhet i styr utan fråga vad det är de inte ser i buren, så även idag.

Så här ser det oftast ut i buren när Bettan är med

Lyfter man på filten gluttar en liten olycklig Bettan ut

Veterinären som undersökte Bettan tyckte att Bettan verkade ha återhämtat sig bra och sa att det lät lovande att hon var pigg och yster hemma och hade samma goda aptit som tidigare.

Apropå aptiten så ansåg veterinären att Bettan (och även Ares också med tanke på att han är än större och tyngre än Bettan) behöver gå ner i vikt för att förbli friska och välmående även när de blir seniorer. Så utan att egentligen veta hur det gick till ska någon nutritionist från Blå Stjärnan ringa upp oss för att ge oss råd i att minska missarnas omfång.

Kanske blir det då ännu ett försök till att börja dra in lite på maten, en bra början är kanske att följa dygnsdoseringen enligt förpackningen och inte ge fri tillgång som vi har just nu. Nåväl, den dagen den sorgen.


Tjillivippen från Carmel som är hemma för VAK (vård av katt, istället för vård av barn)

torsdag 7 maj 2009

Sista arbetsdagen för denna veckan avklarad..

Hej hej Bloggen hallå!

Så var veckans sista arbetsdag avklarad, precis som det står i rubriken, för fru C är ledig i morgon!

Åhhh, vad gott kan tänkas men dessvärre inbringar inte morgondagen någon lång och skön sovmorgon. Det är nämligen dags för återbesök på Blå stjärnan med vår kattdam och reveljen går i vanligt tid 05.20 i morgon för älsklingen har en vanlig arbetsdag i morgon igen. När älsklingen åker måste även Bettan och jag åka för att ta oss in till stan.

Men när återbesöket är avklarat hoppas jag på strålande sol och värme så att man kan ligga på altanen och gotta och grilla sig lite!


Tjillivippen från en late-Caramel som hoppas på bra väder i morgon

onsdag 6 maj 2009

Historien upprepar sig

Hej hej Bloggen hallå!

Vad trött jag blir på ett visst bilföretag i Sisjön, där vi för ett år sen köpte vår nya bil.
Jag har ärligt talat tappat räkningen på hur många gånger vi haft in den för åtgärd av diverse saker på bilen och igår var det dags igen. Det är lite oljud i bilen som de inte hittar/orkar bry sig om. Samma missljud jag tidigare bloggat om på spaces, plus lite till. Hur j**la svårt kan det vara att göra ett ordentligt jobb på en gång???

Åter igen hittar de inget fel och tycker att vi själva får stå för kostnaden för hyrbilen vi tvingats hyra, men idag var inte rätt dag att bråka med fru C. Efter en som inte direkt gått som jag velat på jobbet var jag gnällig och på uruselt humör.

För att göra en lång historia kort så blev hyrbilen gratis, men inte på bilfirmans kostnad, utan på biluthyrarens, som hyrt ut en bil som det var rökt i och ett baksäte med hundhår.

Tjillivippen från en sur och gnällig Caramel

söndag 3 maj 2009

Hur har det gått med Bettan??

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har det gått en vecka sedan Bettan kom hem haltande, med en tass stor nog att passa en liten eller mellanstor hund.

Efter ett dygn på Blå Stjärnan fick hon komma hem med ordinationen att hon skall försöka hållas i stillhet. Veterinären var i alla fall klok nog att inte tvinga oss att ha vår kattdam instängd inomhus då hon menade på att det skulle vara mer stressande för henne än att få strosa runt i sin naturliga omgivning kring huset.

Hur har det då gått att hålla Bettan i stillhet? En bild lär ju säga mer än tusen ord så låt mig få visa några bilder som skvallrar på hur det gått:

Åh vad mysigt det är att sova på min nyligt funna favoritplats i husses och mattes tvättkorg.


Här kan jag sitta stilla i grönskan och bara titta på allt som händer.


Det funkar även att ligga och vila mig frisk på en trädgårdsstol i plast också.


Tänk vad det kan var lätt att ljuga med ögonblick av en hel veckas händelser. Det har väl varit lite sisådär med att hålla Bettan i stillhet, för vår kattdam är yster och full av livslust.

Vi tror oss trots allt ha funnit det mest effektiva sättet att få vår kattdam att vara stilla, nämligen att knarka ner henne med kattmynta.

Först lägger vi Bettan i rabatten där kattmyntan finns.


Det dröjer det inte länge tills att hon själv börjar slicka och bita på kattmyntan helt hysteriskt.


Bettan alldeles rusig av myntan och ligger mest bara och gottar sig på gräsmattan.


..eller i rabatten...


Tjillivippen från Caramel som är stolt ägare av en knarkare (?!) *fniss*

lördag 2 maj 2009

Byggprojekt -09 Altanen

Hej hej Bloggen hallå!

Nu är vår altan färdigbyggd! Ja, i alla fall är regelverket och golvet färdigt!!


Altanen har krympt allt eftersom, under de senaste åren då den varit hinder för fasadrenoveringen.

Under sista veckorna har den krympt rätt rejält.


Huset såg väldigt naket ut när vi rev bort det sista av gamla altanen förra helgen.

Älsklingen har haft semester denna vecka, så han och hans far har byggt upp regelverket.

I onsdags kväll lade älsklingen och jag första planken på golvet.


Efter bara någon timmas byggande på 1 maj upptäckte vi att vi hade lite för lite brädor och hann inte längre än så här.

Men så i dag så hjälpte Anders oss att införskaffa det som saknades och byggandet tog ny fart.

Vår ständige arbetsledare övervakade stundom vårt arbete.

FÄRDIGT!!

Nu väntar vi bara på att mörkret skall falla och vi kan kliva ut på altanen och mysa under våra spottar på altanen och bara sitta och njuta av väl utfört arbete.


Tjillivippen från en väldigt nöjd bygg-Caramel