Bettus obstinatus!

Hej hej Bloggen hallå!

Att vår kära kattdam är lite annorlunda är väl ingen nyhet direkt. Igår tog vi med henne ut på sin sedvantliga kvällspromenad, bort till hagen i skogen där fåren går på sommaren.

På vägen tillbaka började hon sacka efter och var väldig intresserad av något i diket på vänster sida... Det är väl inte direkt någon ovanlighet så vi gick vidare i tron om att hon skulle springa ifatt oss som hon brukar.

Men icke sa Nicke! Bettan var som bortblåst, så vi vände om och gick tillbaka till det ställe där vi senast såg henne och ropade på henne. Ingen Bettan! Älsklingen gick till och med in i skogen, där vi trodde att hon gått in, men fortfarande inte en skymt av vår lilla randiga familjemedlem.

Av en händelse slängde jag en blick i diket på andra sidan vägen och där sitter hon, bara någon meter i från oss och äter på lite gräs, helt obrydd om att vi ropat på henne både länge och väl. Hennes ansiktsuttryck sa allt! Hon hade minsann inte tänkt att följa med oss hem. Tror aldrig att jag sett någon, människa eller djur som så totalt ignorerat någon som bara stått på bara någon meters avstånd och ropat som Bettan gjorde i går.

Nåväl, älsklingen och jag gick hem utan henne, för vi vet ju att hon hittar tillbaka på egen hand. Väl hemma så klev jag i mina träningskläder för att motionera lite. Det var ju några dagar sen sist på grund av det ostabila vädret som varit. Dt gick över förväntan. Jag sprang nästan hela vägen ner till sjön, med undantag på kanske 50-100 meter som jag gick för att jag fått håll, men jag sprang hela vägen hem!! Och det är jag väldigt nöjd över.

Jo förresten, Bettan kom hem först 05:15 nu på morgonen! Så man kan undra om hon nu gnagt ner varenda grässtrå som finns vid vägen där uppe i skogen!

Tjillivippen från Caramel som nu ska iväg på tjänsteresa!