fredag 17 april 2009

Porträtt av Bettan

Hej hej Bloggen hallå!

I går kväll kom älsklingens far och hans sambo på besök. De ville ha lite hjälp med att sätta in en annons på Blocket. Det innebar lite dataanvändande och såklart kunde vi inte motstå att titta på lite bilder på kissarna. Det var då det slog mig, jag ska presentera mina små raringar bättre än bara i några ordalag och med någon bild här och var.
















Bettan kom, tillsammans med sina tre kattungar, till mig 8 juli 2006 via Kattslussen i Trollhättan, där jag anmält mitt intresse att vara jourhem.

Familjen som förbarmat sig över Bettan och hennes ungar berättade att de haft den lilla kattfamiljen boende ute under deras trappa i ett antal veckor, de gav henne mat då de såg att hon var dräktig och fortsatte med det efter att hon fött sina småttingar. Det var bara det att Bettan ansåg att hon och hennes ungar behövde ett riktigt hem att bo i. Helt sonika beslutade hon sig för att flytta in hos den vänlinga familjen. Hon gick in i deras hus och jagade ut den katt som bodde där, vilket inte godtogs av familjen och de kontaktade Kattslussen.

Bettan var så smutsig, hade glanslös päls och magen var alldeles uppsvullen av undernäring. Se på bilden, hon ser nästa höggravid ut.

Kattungarna var skärrade och tyckte att livet var bra läbbigt just då men de anpassade sig snabbt och snart rasade de runt i vilda lekar på köksgolvet, alla utom Ares som låg i transportburen och tryckte hela första dygnet.

Kattungarna växte och det var snart dags för dem att flytta till egna hem. Men jag kunde inte skiljas från denna karismatiska katthona utan hon och Ares fick permanent hem hos mig.

Sakta men säkert har jag och numera också älsklingen vunnit denna underbara varelses förtroende. Det vore att ljuga att säga att det varit en enkel resa. Bettan har trots allt blivit övergiven av människor förut, varför skulle hon lita på dessa nya?? Nu har hon nog insett att vi kommer att bli kvar i hennes liv och hon blivit otroligt kärleksfull och kelig med oss.















Tjillivippen från en stolt Caramel

1 kommentar:

  1. Så underbar berättelse Caramel! Jag blir alldeles tårögd.
    Vår Skruttan mår inte prima just nu och jag känner panik...måtte hon bli bra lite till...undrar om det hjälper att bli lite religiös eller nå't...?

    Kram, Anja

    SvaraRadera