Tänka att vissa morgnar vaknar man helt ovetande om hur dagen kommer att sluta och kanske tur är väl det. Idag är en sådan dag! Den slutar inte alls som vi i våran vildaste fantasi kunna drömma om.
I morse när vi vaknade var det två nyvakna människor och två lika yrvakna kissar som började sträcka på sina kroppar i det lilla röda huset i backen. Till kvällen är vi två människor men bara en kisse som börjar varva ner för att så småningom natta sig!!
Älsklingen och jag har varit rätt duktiga ute på gården, rivit resterande del av altanen och pysslat på med huset. Bettan och Ares har gladeligen snurrat runt oss och sen strosat runt som de brukar. Bettan var och tittade till oss lite när vi spikade lite på huset kring middagstid, sen gick hon sin väg, så som hon brukar.
Men efter en stund kom hon tillbaka, kraftigt haltandes, något som hon inte brukar. Vid en liten närmare inspektion visar det sig att hennes vänstra framtass var väääääldigt svullen!
(Klicka på bilden så blir den större)Hönsmamma som jag är så ringde jag till Blå Stjärnans Djursjukhus och de rekommenderade oss att komma in på direkten. Väl inne hos veterinären så styrker hon våra misstankar om att svulnaden kan vara ett huggormsbett. Veterinären ville behålla Bettan för observation och behandling under natten. Tydligen har huggormens gift sådan verkan att det kan ge bland annat arytmi och kan till och med orsaka hjärtstopp och det vill vi ju inte vara med om.
Så hem från Blå Stjärnan åker två bedrövade människor, lite vilse i tillvaron utan sin kattriark (uttrycket är hämtat från ett tidigare blogginlägg på min gamla blogg.
Hoppas, hoppas hoppas, att vi får hämta hem vår älskade Bettan i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar