onsdag 29 juli 2009

Verklighetsförankring eller?

Hej hej Bloggen hallå!
Nog för att jag är 36 år gammal, men ibland tycker jag att jag är lite naiv. Inför återgång till arbete igen hade jag en förhoppning, eller snarare en liten fantasi och att få en mjukstart första veckan på jobbet.

Pyttsan då, första samtalet jag tar emot är en person i kris och ett snabbt akut agerande är på sin plats för att ordna med det mest akuta för denna person. I går var det nästan likadant, en mycket uppriven klient kommer in på kontoret och även denna i en akut krisreaktion, vilket åter igen föranledde en massa arbete och lite vanmakt.

När ska jag lära mig att mitt arbete aldrig blir som man tänkt sig? Allra helst efter att man varit frånvarande ett tag. Är de människor jag möter i mitt jobb så beroende av mig eller?

Isåfall vette tusan om jag inte misslyckats i mitt arbete, i mitt uppdrag från våra politiker på olika nivårer framgår det att den enskildes förmåga till självständigt liv skall stärkas och det gör man ju inte om personer blir beroende av en vare det gäller ekonomiskt eller känslomässigt.

Eller handlar det helt enkelt om att jag är en sådan bedårande person som man bara inte kan vara utan? (Skämtar!!)

Tjillivippen från en reflekterande Caramel ( som tog sig en mikropaus i stressen på jobbet)

2 kommentarer:

  1. Politiker lever inte i verkligheten. Deras ord låter bra i teorin men i praktiken är de bara tomma.
    Du fick en verklig uppvakning efter semestern.:)
    Arbetar man med människor kan man inte förutsäga vad som ska hända. Så var det också när jag jobbade på dagis.
    Hoppas att du får en fortsatt bra dag!:)

    SvaraRadera
  2. Hej gumman!!! ja det är så att man blir beroende av sin social sekriterare... grejen är ju den att när hon/han har semester så forsätter juh mitt liv som vanligt... semester är en lyx som inte existerar i en socialbidrags vardag... inte en lördags godis finns inräknad så vad är semester... själv så sitter ja här och hoppas på att min social sekriterare ska komma åter innan strömmen bryts... men men... saknar mitt jobb så himla mycket... inte bara att jobba utan oxå av att ha ett värde som indevid... vist är det tur att soc finns men det är ingen dröm tillvaro att bara nästan överleva... näää nu var det mycket gnäll... att bra med dej annars??? hoppas du har haft en helt underbar semester... måste även säja att ja gillar lycktan... skit snygg... massor med kramar på dej/ Bettan

    SvaraRadera