lördag 25 juli 2009

Tro på det man inte kan se

Hej hej Bloggen hallå!

Ibland tror jag att min kära make tycker att jag är tossig. I går var vi och vår lilla Bettan ute i skogen för att titta efter kantareller och bär igen. Det märks att folk har börjat få upp ögonen för att det är dags att plocka svamp, för vi hittade nästan bara resterna efter svampplock.

Då bad jag en stilla bön till småfolket "om ni visar oss till kantarellerna så får ni av mina blåbär". Vi strosade runt i skogen och jag hittade massor av tuvor som var blåa av stora mogna blåbär. Efter en stund så utbrister min make "Herregud vad mycket kantareller!"

Då kunde jag inte annat är småle, skänkte småfolket en tacksam tanke och lade en stor näve blåbär i en skreva vid en stor sten. Älsklingen plockade kantarellerna och jag fortsatte plocka mina blåbär. Självklart hittade maken min hög med blåbär till småfolket och undrade lite skämtsamt om jag lagt dem till honom men icke då, utan jag förklarade helt enkelt läget.

När vi går in i huset efter en stunds avkoppling på vår altan så känner vi en ljuvlig doft, en fruktig nästan parfyrmerad doft som vi inte kan härröra från något vi har inne i huset. Vad kunde det vara? Tja, man kan gissa i evighet om man så vill, men jag vet vad det var.... *ler*

Tjillivippen från Caramel som för stunden är på god fot med småfolket

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar