12 juli- hemresan

Hej hej Bloggen hallå!

Nu tror jag detta blir det sista inläget vi gör retroaktivt för vår semester och vi har kommit så långt att det är dags att åka hem.

På söndagmorgonen, strax efter frukost var det dags att börja bege oss hemåt. Lilla Linnea ville inte göra det lätt för oss att åka, då även hon, Oskar och min bror dök upp för att säga hejdå till oss. Som om det inte var svårt nog ändå...

Denna gången valde vi (läs jag) att inte sträckköra hem som sist, utan ett övernattningsstopp hos min moster Märta i Dalarna bokades in. Dagsetappen var ändå rätt rejäl för oss. E4 är en ganska tråkig väg att åka längsefter. Det händer inte direkt något som är spännande att se och det kändes lite som om vi redan sett alltihopa förra trippen vi gjorde.

Höga kusten-bron igen...

Det märks att det är semestertider, trots att det var söndag så gick lååångsamt, det var många husvagnar, husbilar och lastbilar i rullning som också höll nere hastigheterna. Det var väl först efter Sundsvall det lättade, då det blev tvåfilig motorväg längre sträckor än bara i stigningsfälten.

Vid halvåttatiden landade vi hos moster Märta och hennes fyrfotad kavaljer Sigge. Sigge hade natten till söndag varit i slagsmål och såg rätt bedrövlig ut med klössår i ansiktet, men var go och glad ändå.

Stackars lilla Sigge

Döm om min förvåning när min morbror Gösta ringde på kvällen. Gösta bor nämligen i Kåge, byn som vi lämnat tidigare på dagen. Han och hans fru,min ingifta moster ,var nämligen hos min andra moster i Dalarna, Astrid, och bad oss vänligt men bestämt att vi skulle komma förbi dem nästföljande morgon. Jag kan inte direkt påstå att min älskling blev jättelycklig över detta, men lät det ske ändå. Tänk att man ska behöva åka till Dalarna för att få träffa släkten hemifrån. *ler* Som min älskling har börjat att förstå så är han ingift i en släkt som kan hålla låda. Under den de närmare två timmar vi var hos moster Astrid fick varken han eller jag många sylar i vädret.

Sedan fortsatte vår resa hem. Vi hade ju lite bråttom hem, så att vi kunde åka och hämta katterna. När vi äntligen körde in på vår gårdsplan och låste upp dörren till huset möttes vi av en väldigt gullig bukett på köksbordet.

"Välkommen hem" stod det på kortet från min gulliga svärmor

Efter att ha lastat in vårt bagage i huset, styrde vi vår kosa till kattpensionatet för att hämta hem våra älsklingar. Väl hemma så har kissarna krävt en del uppmärksamhet. På kvällen i måndags så krävde Bettan ganska snart att sängöverkastet skulle tas bort så att hon kunde göra sig i ordning för natten i sängen. Ja, för första gången på många månader har vi nu igen sängkatter och kissar som högt och ljudligt berättar när de kommer in i huset var gång de varit ute.

Tjillivippen från semester-Caramel och älsklingen, hemma i lugnets vrå igen