Hej hej bloggen hallå!
Det finns en tjej som jag känner utan och innan. Hon och jag har en låååång historia ihop. Vid en första anblick skiljer hon sig inte direkt från mängden, men när man har lärt känna henne märker man att något fattas.
Hon saknar nämligen förmågan att göra något lagomt. Det är typ allt eller inget och så har det nog varit hela hennes liv.
När andra ungdomar spelade fotboll med typ en eller två träningar i veckan och någon match, så spelade hon med i två lag och var också aktiv med hästar, innebandy och lydnadstränning av familjens hund.
Andra ungdomar trillade i slalombacken, reste sig upp, borstade av sin snön och fortsatte, denna tjejen stöp och störtade tumlande nerför backen utan att skidbindningen löste ut, med resultat att knäet trasades sönder.
När alla andra får lite magkatarr av stress blir hon utbränd. och långtidssjukskriven. Försäkringskassan ville sjukpensionera henne vid 27-28 års ålder. Men inte heller det dög för henne, fanns inte på hennes världskarta att vara förbrukad så ung, utan hon valde istället att skola om sig, göra en helomvändning och började därför att plugga.
Under studietiden på universitetet, var det inte tillräckligt med att klara av kurserna och vara godkänd, det gällde att få de bästa vitsorden.
Idag skulle denna tjejen rensa sly på gården med sin man. Hon tog sig an uppgiften med liv och lust med sekatören i högsta hugg. Hon fick för sig att börja rensa i och omkring vattenfallet som finns på tomten. Det resulterade i att hon bestämde sig att bygga om stora delar av vattenfallets väg nerför berget. Hennes make tycker att hon är smått galen som ger sig i kast med sådant stort projekt. Men han älskar henne trots allt och tur är väl det *ler*
Så här sitter jag nu, med värkande muskler och ömma händer efter dagens bravader och känner mig fullkomligt urlakad. Åh vad jag önskar att jag någon gång kunde göra något bara lagom. I bland är det bara tröttsamt att vara tjejen som inte kände till lagom.
Tjillivipen från en urlakad Caramel
Det finns en tjej som jag känner utan och innan. Hon och jag har en låååång historia ihop. Vid en första anblick skiljer hon sig inte direkt från mängden, men när man har lärt känna henne märker man att något fattas.
Hon saknar nämligen förmågan att göra något lagomt. Det är typ allt eller inget och så har det nog varit hela hennes liv.
När andra ungdomar spelade fotboll med typ en eller två träningar i veckan och någon match, så spelade hon med i två lag och var också aktiv med hästar, innebandy och lydnadstränning av familjens hund.
Andra ungdomar trillade i slalombacken, reste sig upp, borstade av sin snön och fortsatte, denna tjejen stöp och störtade tumlande nerför backen utan att skidbindningen löste ut, med resultat att knäet trasades sönder.
När alla andra får lite magkatarr av stress blir hon utbränd. och långtidssjukskriven. Försäkringskassan ville sjukpensionera henne vid 27-28 års ålder. Men inte heller det dög för henne, fanns inte på hennes världskarta att vara förbrukad så ung, utan hon valde istället att skola om sig, göra en helomvändning och började därför att plugga.
Under studietiden på universitetet, var det inte tillräckligt med att klara av kurserna och vara godkänd, det gällde att få de bästa vitsorden.
Idag skulle denna tjejen rensa sly på gården med sin man. Hon tog sig an uppgiften med liv och lust med sekatören i högsta hugg. Hon fick för sig att börja rensa i och omkring vattenfallet som finns på tomten. Det resulterade i att hon bestämde sig att bygga om stora delar av vattenfallets väg nerför berget. Hennes make tycker att hon är smått galen som ger sig i kast med sådant stort projekt. Men han älskar henne trots allt och tur är väl det *ler*
Så här sitter jag nu, med värkande muskler och ömma händer efter dagens bravader och känner mig fullkomligt urlakad. Åh vad jag önskar att jag någon gång kunde göra något bara lagom. I bland är det bara tröttsamt att vara tjejen som inte kände till lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar