Kattungen flyttar

Hej hej Bloggen hallå!

Då var det bestämt, vår lilla gäst flyttar på söndag!!

Det är med väldigt blandade känslor älsklingen och jag har fattat detta beslut.

Han är ju hur charmig och go som helst, men Bettan är inte glad i honom. Hon accepterar att han finns här, men vill inte ha med honom att göra. Visst har hon visat allt mer tolerans mot honom men frågan är om hon någonsin kommer att acceptera honom fullt ut.

Ares har gjort jätteframsteg när det gäller kattungen. De nosar på varandra, äter sida vid sida och i går så fick kattungen även stryka sig mot honom. Ares skulle nog inte ha några som helst problem med att acceptera kattungen, bara han fick tid till det. Kan nog tänka mig att de till och med skulle bli lekkompisar.

Kattungen har under de sista dagarna verkligen visat att han vill ha mer kontakt med andra katter, han har varit rätt så "på" Ares och Bettan, vilket inte Bettan har uppskattat alls utan bara känt sig trängd av honom.

Det vore inte rättvist att behålla honom av egoistiska skäl, bara för att vi är så hopplöst förälskade i honom. Det är nu han är i rätt ålder att anpassa sig till nya situationer, ett nytt hem och en ny lekkamrat i nästan samma ålder som han själv.

På söndag får kattungen en mer jämnårig lekkamrat, en kattflicka på ungefär 12 veckor. Hans nya hem blir hos en av mina arbetskamrater som också bor en bit ut i skogen. Där kommer han att få det jättebra.

Min kära mor bannade mig lite per telefon igår, hon sa ungefär så här: "Du kan inte rädda och ta hand om alla djur som är i nöd, hur mycket du än vill. Du vet att lämna ifrån dig katten är det bästa valet. Så välj rätt, använd huvudet istället för hjärtat"

Det gör ont att släppa honom, men det blir bäst så här. I detta beslutet måste huvudet segra över hjärtat, trots att det svider. Vårt främsta ansvar är för det katter vi redan har.

Tjillivippen från Caramel, som försöker använda huvudet istället för hjärtat för stunden.