Ålderstecken

Hej hej Bloggen hallå!

Jahapp, då fanns det bara där liksom. Det tredje tecknet på att även jag åldras men kanske det svåraste att acceptera.

Första tecknet var ju att plötsligt har min närsynthet försvunnit och jag inte behövde glasögon till vardags som jag haft större delen av min uppväxt och vuxna liv. Som närsynt ser man bra på nära håll men det blir suddigt när man ser något på avstånd. När ögat åldras förändras detta och man ser bra på långt håll men har svårt att läsa på nära håll. Vi har väl alla sett medelålders människor som inte armarna räcker till när de ska läsa något, men vägrar att skaffa glasögon! *Fniss* Förnekelse är ibland väldigt starkt.

Andra ålderstecknet är de fina linjer som smygit sig på en i ansiktet, allra helst efter min viktminskning och jag inte riktigt fyller ut den hud-kostym jag bär på. Men inte det är så farligt tycker jag och det kan jag väl leva med.

Men så igår, så var det bara där. Det där tredje och fasansfulla ålderstecknet. Precis där framför högra örat, ett vitt hårstrå! Paaanik!! Jag som hela mitt liv fått höra hur lik jag är min mormor och att hennes drag går igen i mig så markant. Hon hade ju knappt ett endaste grått hårstrå trots sin höga ålder innan hon passerade vidare till andra sidan, ett drag jag så innerligt har hoppats också skulle gå att återfinna hos mig. Att hennes nypermanentade hår blev spikrakt över natten, när hon fick sin hjärnblödning är en helt annan historia.

Antar att det är bara för mig att acceptera faktumet att mitt hår förändras också, även om just gårdagens fynd rycktes bort i all hast. Tack gode gud för hårfärg, om det skulle bli en allt för stor invasion av vita hårstrån.

Tjillivippen från en åldrande Caramel