Som ni har förstått vid det här laget så har vi en rätt yster kille här och hans framfart lämnar ofta hjärtat i halsgropen. Häromdagen så tog jag fram en kastrull och en visp i tron om att han skulle snällt sitta och vispa lite i kastrullen. Så fel jag hade!
Istället blev kastrullen det perfekta träningsredskapet:
Först lite uppvärmning....
Sedan lite armhävningar..
Smila lite mot kameran och ladda....
Upp, upp, upp.....
och till slut TADA!!!!
Det närmar sig med stormsteg att försöka resa sig upp och försöka stå utan stöd. Men unge herrn är lite väl stursk och släpper gärna händerna när han står mot något redan nu och stupar i golvet! Men men....That's life, I guess!
Vad Elias kan!/Kram!
SvaraRadera