Börjar man vara lite dement månne...

Hej hej Bloggen hallå!

De senaste dagarna har jag märkt att jag varit minst sagt lite disträ och glömsk.

Till exempel så lade jag den färska potatisen som inte behövdes i FRYSEN, inte direkt sååå lyckat.

Härom veckan tog jag semester för en grej som jag regelbundet deltar i, en månad för tidigt!! Jag hade begärt och fått semester i fredags, den 26/2 men var inte inbokad förrän den 26/3!! Semesterdagen fick istället bli en heldag på stan.

Jag glömmer att vattna mina växter på jobbet, vilket resulterar i sms till en av mina kära arbetskamrater som jobbade i fredags.

När jag avslutade projektet "Filt till Bettan" lade jag undan min virknål någonstans där jag skulle komma ihåg var den ligger och där Tyson inte kommer åt den. Jag köpte nytt garn i fredags, gissa om jag hittar nålen?

Skulle bara springa in på ICA-butiken vi åker förbi på vägen hem från jobbet, med makens VISA-kort. Snacka om att hans kod var bortblåst när det var dags att betala.

I går kväll så glömde jag, eller rättare sagt kunde inte komma ihåg om jag gett katterna sin kvällsranson av mat eller inte. De två största går nämligen på diet efter veterinärens förskräckelse över Ares storlek vid senaste besöket.

Och så nu idag, så glömde jag pant-kvittot i automaten när jag var på affären, naturligtvis var det inte kvar när jag gick tillbaka till automaten. Då kommer en äldre herre och berättar att han lämnat det till en av killarna i kassan!! Vad glad jag blev att det fortfarande finns ärliga människor.

Så här ser min vardag ut numera. Stackars älsklingen och alla andra jag har i min närhet.

Till en viss del kan jag tänka mig att det delvis beror på att det är just nu ständigt hög belastning på jobbet, och arbetskamrater är sjuka.

Detta är extremt frustrerande för ett kontrollfreak som mig.

Tjillivippen från demens-Caramel (?!)

Slaskig fredag

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har jag haft en "ofrivillig ledig dag". Hade tagit semester för en grej jag var inbokad för, men en månad för tidigt.

Därför tog jag mig en dag på stan... kan låta lite soft men det är besvärligt att traska runt på dåligt plogade gator i slask och modd.

Lyckades få en akuttid hos kiropraktorn som fixade till ryggen som sannerligen fått stryk med allt snöskottande. Han hade en mysko liten mojäng, såg nästan ut som en elektrisk kulhammare som han körde på min rygg med. Herrejäklar vad ont det gjorde, och nu har jag röda runda märken på ryggen.

Det blev en ganska lyckad shoppingdag, när jag trött traskade in genom dörren på älsklingens arbete bar jag på nytt garn både för virkning och stickning, spirulinapulver, ekologisk grönsaksbuljong utan konstgjorda smakförstärkare, Felliway refill (för kissarnas sämja) två par nya byxor och lite annat smått och gott.

Vad har hänt med min kondition under vintern? Den verkar vara puts väck. Hoppas verkligen på lite torra vägar och ljumma vindar så jag kan åter börja löpträna lite... eller rättare sagt jogga . Tycker att löpträna låter lite för pretentiöst för mina försök till konditionsträning.

Tjillivippen från en fredagstrött Caramel

Tänk så det kan bli

Hej hej Bloggen hallå!

Ödet, kosmos eller vad man nu än vill kalla det, är ett märkligt ting. Det finns många funderingar om saker och ting i ens liv är förutbestämda eller om det är slumpen som styr så finurligt.

Vad jag syftar på är att just nu är jag lite förundrad över att i går fick jag bara för mig att skriva några rader om sinnesrobönen, som jag sannerligen behövt idag på jobbet. Hur kommer det sig att den bara råkade dyka upp i mitt medvetande i går kväll? Det var precis som om det var en föraning på vad som skulle komma idag.

Mitt/vårt arbete är inte lätt vi har ständigt mycket att göra, än värre är det vid den här tiden på månaden då det är normalt sett en arbetsanhopning som det är. Då kan man lägga till en variabel som kallas sjukdom/vård av barn och DÅ blir ekvationen ytterst svår att få att gå ihop.

I dag var en sådan dag som med nöd och näppe gick i hop för oss, då 4 av 12 personer sjuka/vårdade barn och under dagen gick den femte hem och var krasslig.

Sinnesrobönen användes flitigt av mig i dag för att hålla stressen nere och kanske funkade det också för nu i afton är jag inte särskillt uppjagad av dagen som jag annars lätt blir.

Nåväl, det är kanske så att ödet/kosmos eller vad man vill kalla det, har en plan för mig och det är bara att gilla läget för det är ingen slät motorväg vi ska vandra på under livet.

Tjillivippen från Caramel

Sinnesrobönen

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har jag funderat en del kring sinnesro, vara nöjd med det lilla och faktiskt leva här och nu. Är vi det? Kan vi bli det? Jag brukar ta till ett fragment ur Sinnesrobönen för att stilla mina funderingar ibland.

Känner ni till Sinnesrobönen? Här kommer ett stycke ur den i alla fall:

"[...] Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. [...]"

Tänk vad enkelt det låter att acceptera det man inte kan förändra. Lättare sagt än gjort. Har vi modet att förändra det vi kan förändra på eller förståndet att inse skillnaden?

Jag gör så gott jag kan i mina försök att acceptera, ha mod och förstånd.

Hur gör ni?

Tjillivippen från filosofi-Caramel

Yeiii! Balsam för själen

Hej hej Bloggen hallå!

Var tog helgen som gick vägen? Älsklingen och jag har bestämt oss för att den försvann i snön. Som vi har skottat både lördag och söndag! Skulle nog gissa att det kom 30-40 cm under helgen. Säga vad man säga vill men träning och frisk luft får man i alla fall... och värkande kropp som är ovan av sådant fysiskt arbete.

Efter ett par timmars hårt arbete i lördags kunde jag bara inte hålla mig längre utan slängde mig ut i snön sprattlade med de få krafterna jag hade kvar, för att göra en och annan snöängel. Älsklingen tittade lite förundrat på mig, men snö handlar ju också om att leka.. inte bara klättra upp på tak och skotta, eller skotta gården och muttra över naturens nyck.

Och hade jag bara varit lite yngre och lite modigare hade jag hoppat ner från taken, ner i drivorna nedanför, efter att ha skottat... men där fegade jag ur... det kändes lite för osäkert då jag vet att under snön ligger bland annat stora stenar, sprängsten, som är både vassa och ojämna.

Åhh vad jag önskade att vi haft en pulka eller en "stjärtlapp" eller något annat att åka i vår nyskottade backe i.

Som sagt, någonstans i mig bor fortfarande det lilla, lilla barnet som bara äääälskar att leka i snön. Som njuter av att se solen gnistra i den nyfallna snön och längta efter mammas tekakor med ost på och smutta på rykande varm O'boy ur en kosa, på ett renskinn i en snödriva på något kargt fjäll i Norrland med pappa liggande på isen och pimpla efter röding.

Ja allt detta, det är vad vintern är för mig. Visst är den kall och ibland ganska besvärlig men främst är det barndomsminnen som vaknar till liv, lyckliga barndomsminnen som kommer till mig varje gång snön faller från himlen. Så nu vet du älsklingen, och ni andra, varför jag visslar glatt eller nynnar när jag ute i snön för att skotta, och få ont både här och var.

Tjillivippen från nostalgi-Caramel