Sjukligt

För rätt många år sedan, när jag satt på akutmottagningen i Skellefteå med en av mina otaliga knäskador så fanns det en desperat mamma där som sprang i korridorerna och skrek, grät, bönade och bad efter hjälp för sitt sjuka barn i ett av undersökningsrummen. Minns att jag tänke: Vilken hysterisk mamma.

Igår blev jag den hysteriskt gråtande skrikande mamman, fast på mitt sätt.

Det höll i 2½ dag innan förskolan ringde hem oss för att hämta en hängig, febrig kille. Stora delar av natten till gårdagen grät och gnydde han. Igår på morgonen var han inte alls piggare och med stort behov av närhet, så den lilla febriga kroppen har klängt sig fast vid sin mor hela dagen.

Den vanmakt man känner när ens barn så desperat klänger sig fast vid sin förälder för att få hjälp, tröst och bot, är inte att leka med. Den fick det att brista för mig!!! I det ögonblicket blev jag den skrikande, gråtande desperata mamman som etsat sig fast i mitt minne.

Jag ringde varenda vårdinstans Elias varit i kontakt med, förutom akutmottagningen på Drottning Silvias barnsjukhus och bönade och bad om hjälp. Jag sökte även nya vägar till hjälp då jag rinde och en privat specialist i barnmedicin. Visst, lite empati och ångestavlastning fick jag från BVC men de kan inte göra något.

Elias svarade NEJ på allt man frågade honom om förutom om han ville ha medicin. Det säger en hel del om hur han mådde och på eftermiddagen, trots feberdämpande hade han 39,2 i feber så då blev jag desperat och i samråd med älsklingen ringde jag vår skit-vårdcentral på vinst och förlust.

Det visade sig bli en vinst för de hade slut akuttider för dagen. Hur kan det vara en vinst? Jo, de ordnade med en tid på Jourmottagningen i Allingsås. När vi kom in där vid 17-tiden så hade Elias 40 graders feber och var dunderhängig.

På jourmottagningen träffade vi på engagerad och vänlig personal och en jättebra tydlig och rak doktor. Han blev irriterad på vår vårdcentral och skulle ge dem bakläxa både för att de inte utrett Elias immunförsvar och för att de inte remmiterat honom till Öron-Näsa-Hals för bedömning av rör i öronen. Enligt gårdagens doktor är Elias mer än kvalificerad som kandidat då kriterierna är 3 öroninfektioner på 8 månader och det uppfyllde Elias på typ 3 månader i höstas.

Doktorn var noggran och fin med Elias. Han lyssnade på hjärta och lungor, tittade i öron och hals. Sen beslutade han om halsprov, CRP och urinprov. De två första gjorde såklart Elias lite upprörd så det sistnämnda blev det lite krångel med. Men duktig som Elias är så fixade han ett urinprov i rondskålen på andra försöket.

Diagnosen blev halsfluss och antibiotika i en vecka blev ordinerat. Det var faktiskt en lättnad att det inte var öronen. Eftersom febern var så hög erbjöd de sig att ge febernedsättande och när den kickade in var det en glad liten kille vi hade studsande hemma just innan 21 i går kväll, men han slocknade lika snabbt på mammas kudde 15 minuter senare.