lördag 28 maj 2011

Att följa alla råden eller inte?

Sitter här hemma och smälter senaste tidens upplevelser i samband med lillemans födelse.

På BB i Borås arbetar det många engagerade personer med stor samlad kunskap kring omställningen att få barn och de delar gärna med sig av sina kunskaper till oss nyblivna föräldrar.

Amningen är nog ett ständigt återkommande dillema för många nyblivna mödrar och personalen är mån om att få amningen att fungera innan man åker hem, och det är ju bra det. Jag måste erkänna att jag hade ingen aning om att amning handlar så mycket om teknik.

 Om man samlar de råd jag fick kring amningen på BB så skulle man kunna sammanfatta dem som så:
- Låt ditt barn amma så snart det visar tecken på att vara hungrig. Vilket i början kan vara så ofta som varannan timma.
- Låt amningen ta tid, stressa inte och det är inte ovanligt att amningen kan ta någon timma.
- För att verkligen få igång mjölkproduktionen är det bra om man pumpar brösten 6-8 gånger per dygn.

Utifrån dessa välmenade råd så kan jag inte låta bli att ställa mig frågan: Om man ska följa råden, när ska ens stackars bröst få chansen till återhämtning och möjligheten att producera ny mjölk?

Önskar er en fin lördagskväll och en härlig mors dag i morgon, oavsett om ni firar den eller inte! 

2 kommentarer:

  1. I Norge vill de inte att man pumpar i början! Låt barnet bestämma produktionstakten, säger de. Gör som det känns bäst för dig/er! Jag tyckte allt att det var skönt att få vila brösten mellan amningstillfällena... Kan ju vara lite ömt i början =o/ Lycka till! Kram

    SvaraRadera
  2. Själv har jag bara ammat 1 av 3 barn... ;)
    Var bara 3:e & sista barnet som det fungerade till 100% med. Barn 1 & 2 fick ersättning efter 3 respektive 5 veckor. Dom blev inte mätta, jag stressade upp mig .Ja, ersättningen blev räddningen. Men med yngste sonen funkade det. Var så skönt att inte behöva fundera så mycket på flaskor, termos etc när man for någonstans. Var man än for, så hade man maten med sig! ;)
    Gör så som det passar dig & de dina. Minns hur dem på bb i Uppsala trägglade & tjatade på mig med 1:a barnet.Usch säger jag bara. Då kände jag mig så misslyckad & frustrerad... idag vet jag bättre! Lycka till & lyssna inåt. :)

    SvaraRadera