Hej hej Bloggen hallå!
Med risk för att bli tjatig, men vår Tyson är uppenbarligen en äventyrlig och lite oturlig katt. Det lilla lilla såret på tassen som vi trodde blivit bra, blev infekterat och plötsligt vägrar han stödja på tassen i några dagar och han blev allt mer hängig. I går kväll när vi kom hem var tassen i dubbel storlek och vi stod inför valet att söka akut veterinärvård eller inte.
Efter att vår veterinärs filial i byn bedömde att de inte kunde ta emot honom akut på kvällen stod valet till Blå Stjärnan eller vänta ännu längre med att få tassen på en hängig krake undersökt. Blå Stjärnan är otroligt kunniga inom djursjukvård och jag skulle tro också främst inom specialistdjursjukvård i hela Västra Götaland. Vi beslutade oss för att åka in trots allt, inget av våra djur ska behöva lida i onödan.
Inte ett pip sa den lille killen i bilen på hela vägen, vilket i sig säger en hel del om hans tillstånd. Väl inne för en första bedömning av djursjuksköterskan, sedan han fått en liten spruta i nacken, så att den lille krabaten sussar sött och låter sig bli undersökt, så utbrister hon: "NÄ har ni kommit in för det här lilla? Det här kommer vi inte att göra något åt". Hennes kroppsspråk visade tydligt att hon tyckte att vi slösade deras dyrbara tid.
Min spontana reaktion var att fräsa något i stil med "Håll kä***n och gör det vi betalar er dyrt med akuttillägg för att göra" men bet mig i läppen och höll tyst.
Det är säkert jätteintressant att jobba med svåra akuta fall med djur som är allvarligt skadade eller sjuka, där man får användning av all kunskap man skaffat sig under sin utbildning. Men en minst lika viktig aspekt när det gäller djursjukvård är att hantera oroliga djurägare, såsom hönsiga mattar som mig, tycker jag. För att vara en bra djurvårdare måste man också ha people skills och empati för den lilla personens oro, för som ägare till ett sjukt djur känner jag mig väldigt liten i alla fall. Kan nog tro att halva arbetet i upplevelsen av att ens djur får god veterinärvård är att även ägaren fått lite "plåster på sin oro".
Ja, vi vet att vår kisses liv inte hängde på en skör tråd som bara kunde räddas av fantastisk insats av suveränt kunnig personal. Inte heller behövde han något stort ingrepp som röntgen, operation eller gipsning. Men vårt yrväder har legat stilla på sängen i nästan tre dygn, stödjer inte på sin tass och vi tycker att han lidit tillräckligt med det.
Veterinären tog vår oro på allvar och genomförde en noggrann om än lite äcklig undersökning av det lilla lilla såret, och upptäckte att fickbildning påbörjats under och då finns det bakterier och en pågående infektion i tassen. Det blev antibiotika, smärtstillande och vila under den närmsta veckan för Tyson.
Kan hända att jag var lite extra känslig igår och misstolkade sköterskan, hon kanske inte menade något illa, att vi hade inget att oroa oss för... men men...
Oj, vad jag hade mycket att skriva om idag. Det hade jag ingen aning om faktiskt när jag började att skriva.
Tjillivippen från curling-Matte Caramel
Med risk för att bli tjatig, men vår Tyson är uppenbarligen en äventyrlig och lite oturlig katt. Det lilla lilla såret på tassen som vi trodde blivit bra, blev infekterat och plötsligt vägrar han stödja på tassen i några dagar och han blev allt mer hängig. I går kväll när vi kom hem var tassen i dubbel storlek och vi stod inför valet att söka akut veterinärvård eller inte.
Efter att vår veterinärs filial i byn bedömde att de inte kunde ta emot honom akut på kvällen stod valet till Blå Stjärnan eller vänta ännu längre med att få tassen på en hängig krake undersökt. Blå Stjärnan är otroligt kunniga inom djursjukvård och jag skulle tro också främst inom specialistdjursjukvård i hela Västra Götaland. Vi beslutade oss för att åka in trots allt, inget av våra djur ska behöva lida i onödan.
Inte ett pip sa den lille killen i bilen på hela vägen, vilket i sig säger en hel del om hans tillstånd. Väl inne för en första bedömning av djursjuksköterskan, sedan han fått en liten spruta i nacken, så att den lille krabaten sussar sött och låter sig bli undersökt, så utbrister hon: "NÄ har ni kommit in för det här lilla? Det här kommer vi inte att göra något åt". Hennes kroppsspråk visade tydligt att hon tyckte att vi slösade deras dyrbara tid.
Min spontana reaktion var att fräsa något i stil med "Håll kä***n och gör det vi betalar er dyrt med akuttillägg för att göra" men bet mig i läppen och höll tyst.
Det är säkert jätteintressant att jobba med svåra akuta fall med djur som är allvarligt skadade eller sjuka, där man får användning av all kunskap man skaffat sig under sin utbildning. Men en minst lika viktig aspekt när det gäller djursjukvård är att hantera oroliga djurägare, såsom hönsiga mattar som mig, tycker jag. För att vara en bra djurvårdare måste man också ha people skills och empati för den lilla personens oro, för som ägare till ett sjukt djur känner jag mig väldigt liten i alla fall. Kan nog tro att halva arbetet i upplevelsen av att ens djur får god veterinärvård är att även ägaren fått lite "plåster på sin oro".
Ja, vi vet att vår kisses liv inte hängde på en skör tråd som bara kunde räddas av fantastisk insats av suveränt kunnig personal. Inte heller behövde han något stort ingrepp som röntgen, operation eller gipsning. Men vårt yrväder har legat stilla på sängen i nästan tre dygn, stödjer inte på sin tass och vi tycker att han lidit tillräckligt med det.
Veterinären tog vår oro på allvar och genomförde en noggrann om än lite äcklig undersökning av det lilla lilla såret, och upptäckte att fickbildning påbörjats under och då finns det bakterier och en pågående infektion i tassen. Det blev antibiotika, smärtstillande och vila under den närmsta veckan för Tyson.
Kan hända att jag var lite extra känslig igår och misstolkade sköterskan, hon kanske inte menade något illa, att vi hade inget att oroa oss för... men men...
Oj, vad jag hade mycket att skriva om idag. Det hade jag ingen aning om faktiskt när jag började att skriva.
Tjillivippen från curling-Matte Caramel
Tur att de hittade infektionen och kunde behandla!
SvaraRadera:)
Hejsan kära Caramel och orolig kattmatte!
SvaraRaderaSå otroligt bra du har formulerat problemet.
(Kanske var det samma okänsliga sköterska som slängde med vår Skruttan när hon fick sin sista spruta...?)
Tänk att det skall vara så svårt att visa empati för oroliga människor lite här och var där man som kund/klient/är i beroendeställning./Kram, Anja
Hej vännen!!
SvaraRaderaÅ, Grr... jag blir arg bara av att läsa det! Hur det än är, ska de ALDRIG säga som hon gjorde. Hon om någon borde ju veta hur orolig man blir över sitt djur om de inte mår bra & det är inte VI som är "läkare" utan det VI vet är att vårt djur inte mår bra & då tar vi oss dit där det finns de som VET & kan finna felet. Inte åker vi dit för att vi tycker det är kul!! Grr.. nä, jag tycker hon gjorde fel oavsett!!!
Men det va tur att de fortsatte undersökningen!!!
Lille vännen! Hoppas han snart är på benen..( alla 4a ... snart!!!
Varm kram till er!!
Tina
Hejsan! Varmt tack för fingervant-mönstret! Jättebussigt av dig! Känner att jag oxå vill kommentera detta viktiga ämne som ju är känsligt och upprör. Håller med dig till fullo, ska du veta. Har utbildning inom vårdområdet för människor och det är likadant med människor och djur många gånger. En av vårdens uppgifter är oxå att på ett RESPEKTFULLT SÄTT bemöta oroliga människor i alla situationer! I ditt fall i egenskap av en matte. Vare sig det är en allvarlig åkomma eller ej! En lika VIKTIG uppgift är att förmedla att skadan/sjukdomen INTE är något att oroa sig för, om så är fallet. Det är en del av behandlingen, så att säga. Men, som sagt, på ett professionellt sätt. Det gör ju att vederbörande genast mår bättre, eller hur? Hoppas att lilla kissen blir bra och att matte och husse mår bra! :) Ha det så gott!
SvaraRadera