Tillbaka i vardagen (lååångt inlägg)

Ja då har vi avverkat första veckan tillbaka i vad som kommer att bli vår vardag. 

I fredags var hantverkarna äntligen klara med sitt "tredagarsjobb" som tog tre veckor så nu slipper vi ha dem drällande här.

I måndags var det smått nervösa föräldrar som klev upp när klockan ringde, hur skulle detta gå?

Rycka upp Elias sjukt tidigt, få till en ny morgonrutin där allt klaffar för att åka så han är på förskolan 06.15? Självklart var lilleman ledsen när han lämnades på förskolan. Som det är brukligt så samarbetar de över avdelningsgränserna för att kunna ha generösa öppettider. Tyvärr var det till en fröken (ja det är det jag kallar dem som jobbar, då de har olika utbildningar) som han inte träffat tidigare så han tyckte det var lite läbbigt. "Hans" fröknar börjar 07 på morgnarna och hör till dem som är med tills förskolan stänger..

I mitten av veckan, ja samma dag jag gladdes så att jag fick klartecken att mer eller mindre permanenta mina arbetstider så att jag kunde flexa med älsklingens arbetstider, så berättad en av fröknarna på Elias avdelning för oss att han har det jättetufft på morgnarna med fröknarna från andra avdelningarna och undrade om vi inte hade möjlighet att skjuta på lämningen till 07 då någon av hans ordinarie fröknar är på plats. 

Jag har varit tapper under hela inskolningstiden, inte fällt en tår utan intalat mig att det är tufft under inskolningen men det blir bättre. Men när vi hade detta samtalet med Elias fröken var det som en riktig käftsmäll, jag ville bara sätta mig ner och gråta. Vår älskling har det jättetufft!

Vi gick hem och försökte fundera på lösningar men ville nog ha lite is i magen, det var ju bara tredje "riktiga" dagen, men i desperation nästa morgon försökte vi med att älsklingen gick in och lämnade Elias och vi bestämde oss för att skicka med skivan med vaggvisor som vi fick tillsammans med hans födelsegåva från mina gamla arbetskamrater.

Det var med en klump i magen vi klev in igenom grindarna på förskolan den aftonen (i går). Alla barnen var ute men vi kunde inte hitta den knallröda jackan på den lilla lilla killen som är våran. Fröknar från andra avdelningar kom fram och frågade om vi var Elias föräldrar.... och ångesten sköt i höjden hos mig i alla fall... Det var tydligen de som varit med Elias på morgonen och sa lite trevande att skivan vi hade skickat med..... den hade varit helt MAGISK! Han hade varit lugn och fin , de andra barnen och som det verkar, alla fröknarna, gillade den och ville veta hur de kunde få tag på den.

Lycka!! Vår lilla kille hade haft en rätt okej dag på förskolan! 

I dag när jag hämtade honom, så berättade de att de åter spelat hans visor på morgonen och när hans fröknar kom vid 07 så LEKTE Elias och var glad. I dag har han utforskat både avdelningen och gården!! Åhh, tänk om det vänder nu och blir bättre och bättre för honom. Hoppas, hoppas, hoppas!

Våran duktiga kille kan själv!

Nu sover Elias sött i sin säng!