I dag var det dags för uppföljningen av höftledsluxationen, så vi packade oss i väg istället för morgonsovningen.
Först skulle det bli en röntgen av höftleden, något som jag fasat för i veckor, då jag fick information om att man med milt tvång håller barnet i läge. Men med facit i handen så var det inte vad som skulle få far och mor svettiga idag. Röntgen gick hur bra som helst, och trots väntan i väntrummet så var unge herrn på strålande humör.
Lite värre var det med läkarbesöket dryga timmen efteråt. Elias var trött som aldrig förr och inte allt för medgörlig. Doktorn var en väldigt mjuk och pedagogisk doktor som berättade i förväg ungefär hur barnen brukar reagera på den kommande undersökningen.
Och Elias var inget undantag, han grät, vred och vände på sig för att undkomma undersökningen av höfterna. Emellanåt stod han på huvudet medan läkaren höll i benen i sina försök att undersöka den lilla fightern. Läkaren kunde bara konstatera att det var en stark liten kille han hade på britsen. Men efter genomgången undersökning kom orden vi väntat på: Det finns inga fel på dessa höfter!! De är helt normala! De tio veckorna i Frejka-byxa har gett resultat!! Yeiiii!
Så snart läkaren lämnat undersökningsrummet så slutade Elias tårar att trilla och det tog inte lång stund i bilen innan han slocknade, helt utslagen efter dagens nya intryck. Det tär på krafterna att vara frisk!
Vår utslagna men mycket duktiga hjälte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar