lördag 2 juni 2012

Brottstycke ur ett samtal

Under veckan som gått träffade jag en gammal kollega från tidigare arbetsplats som jag inte träffat på jättelänge. Alltid roligt att uppdatera sig lite om varandra och följande konversation utspelade sig (kan vara liiiite missvisande då jag inte minns konversationen ordagrant): 

Fd. kollega: -Nämen hej H (jag), det var inte igår!
Jag: -Nä, det var det verkligen inte. Hur har du det?
Fd. kollega-Jovars, det knallar på. XX jobbar ju på min enhet nu. Hur är det själv?
Jag:- Jo, jag är just tillbaka efter ett års föräldraledighet så jag försöker komma in i arbetet igen.
Fd. kollega- Hur många barn har du nu?
Jag:-Ett, han är ett år nu.
Fd. kollega-Jaha, vår katt har dött!

Ja och så pratade vi lite till om hur plötsligt kissen blivit dålig och fått somna in och hur sorgligt det är att förlora husdjur och att de är ju också familjemedlemmar. Sen sa vi hejdå och var och en fortsatte med sitt.

Efteråt kunde jag inte riktigt släppa vårt lilla samtal, just den där tvära vändningen mellan: Hur många barn har du nu? och Vår katt har dött!. Å ena sidan tror jag mig förstå fd. arbetskamratens sätt att tänka, att katten var deras "barn" då de inte har egna barn, men å andra sidan känns det ändå som en nästan makaber vändning av ett tämligen ytligt samtal.

Nåväl, det är antagligen bara jag som är lite trög och inte hänger med i svängarna!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar