Mänskligt

Sitter på jobbet med lite dåligt samvete blandat med en känsla av lättnad. 

 

Idag har chef och arbetsledare fått gå hem för att ta hand om sjuka barn och jag tycker att det känns så skönt. Inte att deras barn är sjuka, men våra otaliga dagar med krasslig krake har gett mig känslan om att vi är ensammast i världen med sjukt barn typ.

 

Och nu när kollegan fick gå hem förra veckan, hemringd från dagis och så chef och arbetsledare idag så känns det lite bättre på något konstigt sätt. Sjukdom drabbar andras barn också och deras föräldrar får också lämna allt och gå hem för att vårda.

 

Vabbandet har plötsligt blivit mänskligt!

 

Nu ska jag fortsätta att längta efter vårt 2-årstrotsiga lilla busfrö innan jag får gå hem från denna arbetsdagen.