Känslosam helg

I bland kan största handlingen man kan göra av kärlek vara att gå skilda vägar. Det är vad som hänt hos oss i helgen! Men var lugn, familjen C står intakt. Det är Tysons nemesis Leo jag syftar på. 

Första bilden på en då rätt skygg misse

Föga anade vi att vi skulle få ännu en katt på köpet när vi flyttade till Hulta. Men denna granna herre har setts driva runt i bygden under några år och började ganska direkt med sina nattliga besök inne i huset, till våra katters stora fasa. Säljaren till huset sa att katten brukar sova på dynorna på utemöbeln vid entrén och vi fick vara beredda på besväret med katthår.

Trots alla efterforskningar vi kunna göra kring att hitta en ägare till denna herren, som fick arbetsnamnet Leo, stod vi där med skägget i brevlådan. Ingen ville kännas till denna herre. Han visade sig vara en väldigt social katt, och det dröjde inte så länge innan han lät oss ta på honom och kela med honom.

För ungefär en månad sedan fann älsklingen honom sovandes i fotöljen för första gången en tidig morgon, och inflyttningsförsöken blev allt mer intensiva. Ares och Leo gjorde upp rangen utan större problem, Ares är herre i huset. Värre är det med Bettan och Tyson som inte alls kunde tänka sig att acceptera denna gula snyltgäst. Leo gav sig gärna på Tyson så snart han fick en chans, så att behålla Leo var uteslutet.

I ren desperation så började jag ringa runt till katthem i vår närhet utan resultat, då ringde jag vår före detta granne Linda som är föreståndare för Djurens Samarittjänst och hon lovade att sätta honom på kö för intag.

I torsdags fick jag glädjande besked från Djurens Samarittjänst Nu har de en ledig plats för vår granna snyltgäst.

En riktigt kelgris

Han gäckade oss hela dagen i går, trots riktigt riktigt ruggigt väder, men lagom till att jag tänkte messa föreståndaren på Djurens Samarittjänst om att det är för sent att åka för dagen så dök den fina herren upp på vår trapp. Kändes som att det var bara att ta chansen, han fick lite mat medan jag klev ur myskläderna och i lite mer presentabla kläder.

Älsklingen och jag hjälptes sedan åt att stoppa in en lite panikslagen och motsträvig herre i den största av våra transportburar och Leo och jag begav oss ut på vår sista resa tillsammans. Som kattresenär var Leo fantastiskt duktig, troligtvis chockad.

En riktigt knäkatt

Det var med mycket blandade känslor jag klev in i den lilla buren som skulle bli hans hem närmaste tiden innan han är kastrerad, vaccinerad och friskförklarad. Lite nyfiket klev han ur transportburen, tittade sig runt och kom och kelade med mig som om det inte var något konstigt alls med att sitta i bur i ett helt främmande hus. Han visade även tillgivenhet till Linda så han kommer nog att kunna anpassa sig snabbt.

Farväl vår vackra keliga snyltgäst!

Nu börjar ditt nya liv!! 

Tack för att du valde att låta oss hjälpa dig!

Vad som ändå är mest upprörande är att folk i bygden låtit honom stryka runt utan att ens ta reda på var han kan tänkas höra hemma och att vi som nyinflyttade tar tag i saken för att ge Leo chansen till ett drägligt mindre farofyllt liv. För saken är klar, Leo är en tamkatt som fått på korgen. Annars hade han aldrig tytt sig så till oss som han gjort.

UPPDATERING 21/2-14
Leo, eller Russel som han nu kassas kastrerades, öronmärktes och vaccinerades i går. Han är pigg, glad och på hugget. Enligt polisen i Kinna behöver vi inte vänta tre månader innan han är vår. Enigt djurskyddslagen så blev ägaransvaret vårt så snart vi matade honom. Vår kelige vän borde hitta ett föralltidhem snart. Han är saknad <3 br="">