Hej hej Bloggen hallå!
I dag var det än en gång dags för mig att ta bussen in till stan för en dag i skolan. Regnet vräkte ner och det är sannerligen riktigt höstväder idag.
När jag kommer till Delbäcken och busskuren så märker jag att jag inte är ensam där. En jamande dyngsur liten påflugen krabat på fyra vita små tassar skuttar upp på bänken och upp i mitt knä.
En liten kattunge, alldeles ensam just bredvid den stora farliga vägen.
Den jamar och kråmar sig alldeles fruktansvärt... påkallar uppmärksamhet på alla sätt och vis... När jag kliver upp från bänken och sätter ner katten så ylar olyckligt och låter fruktansvärt övergiven.
Självklart kan jag inte hindra mitt hjärta att smälta för den lilla krabaten och tar upp min telefon och ringer och pratar med älsklingen om mitt "fynd". Vi kommer överens om att jag skall ringa grannen Linda som är föreståndare för Djurens samarittjänst, men hon svarar inte. Regnet och blåsten tilltar och det sliter i mitt hjärta att lämna den lilla krabaten där vid busshållplatsen vid stora vägen.
Ringer än en gång till maken för råd och stöd. Vi kommer fram till att jag inte kan lämna den lilla krabaten åt sitt öde utan ska ta med den hem och åter försöka få tag på Linda. Väl hemma får den lite mat, den slänger sig bokstavligen över skålen. Helt klart är att krabaten är utsvulten!!
Får tag på Linda som suckar djupt, det är inte första gången i sommar som kattungar hittats och fångats in vid Delbäcken. Någon verkar systematiskt dumpa katter där! Hon har för tillfället inte möjlighet att ta in kattungen på Djurens samarittjänst, men kommer att ha denna lilla missen i åtanke så snart det finns möjlighet.
Kan inte påstå att ta in en kattunge i vårt hem är någon hit för våra egna missar, men nöden har ingen lag ibland, så nu efter en massa morr och fräsande så ligger den lilla krabaten och sover i mitt knä och jag skall precis börja författa en flyers om att krabaten är upphittad och längtar hem. Men utsikterna låter ju inte som de bästa att det finns någon som saknar denna lilla krabat.
Hur i helvete kan man dumpa och lämna försvarslösa små liv på detta sättet? Jag blir så arg att jag blir kräksjuk av detta. Hur som haver, någon som känner till någon som kan tänkas bereda en plats i sitt hem och sitt hjärta för denna ursöta krabaten??
Dumpad??
Vilar ut lite i ett tryggt knä
Vill hitta ett kärleksfullt hem
Tjillivippen från en frustrerad och galet arg Caramel
I dag var det än en gång dags för mig att ta bussen in till stan för en dag i skolan. Regnet vräkte ner och det är sannerligen riktigt höstväder idag.
När jag kommer till Delbäcken och busskuren så märker jag att jag inte är ensam där. En jamande dyngsur liten påflugen krabat på fyra vita små tassar skuttar upp på bänken och upp i mitt knä.
En liten kattunge, alldeles ensam just bredvid den stora farliga vägen.
Den jamar och kråmar sig alldeles fruktansvärt... påkallar uppmärksamhet på alla sätt och vis... När jag kliver upp från bänken och sätter ner katten så ylar olyckligt och låter fruktansvärt övergiven.
Självklart kan jag inte hindra mitt hjärta att smälta för den lilla krabaten och tar upp min telefon och ringer och pratar med älsklingen om mitt "fynd". Vi kommer överens om att jag skall ringa grannen Linda som är föreståndare för Djurens samarittjänst, men hon svarar inte. Regnet och blåsten tilltar och det sliter i mitt hjärta att lämna den lilla krabaten där vid busshållplatsen vid stora vägen.
Ringer än en gång till maken för råd och stöd. Vi kommer fram till att jag inte kan lämna den lilla krabaten åt sitt öde utan ska ta med den hem och åter försöka få tag på Linda. Väl hemma får den lite mat, den slänger sig bokstavligen över skålen. Helt klart är att krabaten är utsvulten!!
Får tag på Linda som suckar djupt, det är inte första gången i sommar som kattungar hittats och fångats in vid Delbäcken. Någon verkar systematiskt dumpa katter där! Hon har för tillfället inte möjlighet att ta in kattungen på Djurens samarittjänst, men kommer att ha denna lilla missen i åtanke så snart det finns möjlighet.
Kan inte påstå att ta in en kattunge i vårt hem är någon hit för våra egna missar, men nöden har ingen lag ibland, så nu efter en massa morr och fräsande så ligger den lilla krabaten och sover i mitt knä och jag skall precis börja författa en flyers om att krabaten är upphittad och längtar hem. Men utsikterna låter ju inte som de bästa att det finns någon som saknar denna lilla krabat.
Hur i helvete kan man dumpa och lämna försvarslösa små liv på detta sättet? Jag blir så arg att jag blir kräksjuk av detta. Hur som haver, någon som känner till någon som kan tänkas bereda en plats i sitt hem och sitt hjärta för denna ursöta krabaten??
Dumpad??
Vilar ut lite i ett tryggt knä
Vill hitta ett kärleksfullt hem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar