Bullarna flöt ut till en enda stor massa,
kanske blir det focaccia-aktigt bröd tänkte jag i min naivitet
... men nej då, det blev platt fall som platsade i soporna...
Vi har verkligen fått känna på den beryktade 3-årstrotsen de senaste dagarna med uttryck som:
-Jag vill inte...
- Dumma mamma...
- Dumma mamma...
- Kan själv... Det går inte (med buhuääää som föjd)
Vi har varit ute på gården lite idag på eftermiddagen och Elias har grävt efter maskar i vårt land, gått på upptäcksfärd i skogsdungen nedanför huset för att hitta gammal parasollfot, presenning, riktigt gamla rostiga metallgångjärn och ett kranium, troligtvis från en grävling. Sen kom regnet som suggestivt smattrar på taket till vårt uterum.
När vi sätter igång gasolkaminen lägger sig Bettan nära och njuter av värmen
Total katt-njutning
Regn, regn, regn...
Duktigt och kreativt av dig att ändå försöka med brödet. Folk är i allmänhet för rädda för att misslyckas. Det är ju ändå så man lär sig något.
SvaraRaderaBettan har blivit riktigt min favvo! Att en katt kan genomgå en sådan förvandling som hon har gjort är en riktig rysare. Från en "vildkatt" som trivdes bättre någon annanstans till en riktigt gossig hemmadito!
Ja, treårsåldern är den där riktiga "kan-själv " åldern.
Kram!