Det spökar

I förra veckan försvann en av våra stora nappflaskor som vi använder som mest till Elias. Den har nämligen större hål i själva nappen och rymmer mer än de vi använde när Elias var mindre.

Jag tyckte ju att jag kommit på en jättebra idé, att ställa ut nappflaskorna med det uppkokta vattnet på kylning på vår trapp, det går ju snabbare då det under förra veckan i alla fall var kallare ute på kvällarna än i kylskåpet. Elias är ju oförskämt morgonpigg så mor i huset lägger sig tidigt och det har varit far som tagit in flaskorna och satt i kylen för att vänta in användandet. Sagt och gjort så hade jag anammat den smarta lösningen i ett par dagar när jag vid en  nattamatning saknar en flaska.

Jag visste att jag ställt ut fem flaskor för kylning tidigare på kvällen men i kylen fanns bara fyra. Mitt natthumör är inte det bästa har jag märkt, så jag blev ärligt talat skitsur och efter matningen lade jag Elias i sängen och tog fram en ficklampa för att leta ute ut men ingen flaska gick att hitta.

Inte heller hjälpte det att leta i dagsljus, flaskan är BORTA! Så självklart spökar det här i huset hos oss!

Min snusförnuftiga mamma föreslog att det antagligen varit förbi någon busig nyfiken ungräv som norpat med sig flaskan. Vilket kanske är den mest logiska förklaringen... men jag föredrar nog att hävda att det spökar här hos oss. 

Så om någon hittar en nappflaska som på bilden nedan någonstans i skogen här runt omkring oss, så berätta det inte för mig. Jag vill hellre tro på att det spökar och saker försvinner oförklarligt.

Bilden är lånad från mambaby.com