Hemskheter (långt inlägg)

I lördags inträffade nog en av de hemskaste saker man kan tänka sig som kattägare. Vår Ares blev jagad av en jakthund!!

Det var på morgonen jag stod vid bänken bredvid spisen och tittade ut, plötsligt kom en liten drever lufsande, han var på jakt. Nåväl jag gick ut i morgonrocken och försökte jaga i väg den från gården och den skuttade iväg upp i skogen. Vi tänkte väl inte mer på det men några minuter senare så hör vi ett sjuhelsike liv på altanen.

Då hade jakthunden sprungit upp på altanen där Ares låg och sov, som han brukar, i sin stol. Ares som är en stoooor katt, springer så snabbt han kan neråt gårdsplanen. Jag fick fullständigt panik och rusar ut, fortfarande i morgonrock och barfota i höstblötan. Man kan ju inte påstå att det är några fel på mina skyddarinstinkter! Lyckas komma mellan Ares och hunden så Ares får en liten chans att springa iväg uppåt huset som han gör.

Med typ minsta möjliga marginal så missar älsklingen Ares som springer för livet upp emot huset igen. Ares försöker att ta sig upp på någon klippavsats på berget men misslyckas, flyr då över vattenfallet och in i skogen på andra sidan. Efter kommer jakthunden och följer precis Ares spår.

Älsklingen försöker då springa in i skogen efter Ares och hunden, kommer till slut upp till grannen Bertil som försöker få hunden att lämna hans tomt. Men hunden är ihärdig och SKA bara upp på altanen. Tur att de har grind längst upp i trappen upp till altanen och hunden kommer inte längre än så. Då ser älsklingen hur Ares sitter uppflugen på altanräcket längst bort på altanen. Ares är fullkomligt sönderstressad och chockad! 

Att Ares måste ha haft panik råder inget tvivel om. Annars hade han inte tagit tillflykt till ett hus där det finns både annan katt och en hund. Tack och lov fick älsklingen låna en transportbur att ta hem Ares i, för hunden kommer och försöker få korn på Ares igen.

Väl hemma så var det en pissevåt jätteskärrad kisse som fått samtliga av sina klor förstörda. Han finner ingen ro förrän han hittar in längst in under sängen och ligger där i några timmar. Det dröjer till midnatt innan han vågar sätta nosen utanför kattluckan igen och är då borta ända till i går morse.

Gissa om vi var oroliga att Ares gett sig ut fortfarande i chock och irrat sig bort, men tack och lov har han börjat vara mer hemma nu!