I bland kan det verkligen kännas som om förändringar är som att simma motströms i seg klibbig sirap och man sitter fast. Men plötsligt händer det något och det vänder och börjar rulla åt rätt håll.
Så har det väl kännts på boendefronten, innan vi hittade vårt hem. Det känns verkligen att detta hus och dessa trakter är hemma för oss. Trevliga grannar och barn för Elias att leka med bara ett stenkast härifrån.
Hur flytten gick, vet de flesta av er vid det här laget. Saker och ting blir inte alltid som man planerat och med en jätteinsats från älsklingens familj så blev flytten möjlig.
Visst var det nervöst att byta förskola för Elias, men nu när han är inne i verksamheten på nya förskolan så känns det helt rätt. Hans språkutveckling har tagit ett jätteskutt, barn och pedagoger förstår ju inte hans eget språk som han hade. Kokerskan är helt makalös, hon är ensam med ansvarför maten till 6-7 avdelningar men tar sig ändå tid att åka till en välsorterad matvaruaffär och köper matvaror som är anpassade för Elias och bakarbröd som hanka äta.
Ny BVC-sköterska har Elias fått och ny ansvarig barnläkare på Barnmottagningen i Skene. Det har också visat sig vara ett positivt byte. BVC -sköterskan tycker absolut inte om alla lösa trådar kring Elias och våra obesvarad frågeställningar. Vi går numera på tillväxtkontroller, har varit på konsultation på Öron- Näsa- Hals mottagningen och det kommer att bli operation. Då tar man bort polyper, skalar av halsmandlarna och sätter rör i öronen. Det kan bli början till slutet på Elias ständiga hängighet och alla infektioner. Vi har dessutom en sammantagen provokationsplan gällande alla livsmedel som till synes ganska planlöstplockats bort ur kosten.
För ungefär en månad sen fick jag en lördagkväll för mig att titta in på platsbanken, bara lite så där på skoj. Det har resulterat i att jag jobbar min sista dag i Majorna-Linné den 30 maj 2014.
Ja det känns plötsligt som sirapen är borta och förändringens vind blåser över Hulta.
