En glad stund

I dag har inte varit någon av de bästa dagarna för Elias. Tänderna spökar till max och det har varit många tårar, men vi fick en stunds bus och då passade jag på att plåta vårt busfrö lite.

Jösses vad det kliar och är besvärligt i munnen

 Tyson blir Elias alltid glad av

Emellanåt är jag skitglad...

Dregglet bara rinner när jag koncentrerar mig

6 månaderskontroll

I går var vi på Elias 6 månaderskontroll med läkarbesök. Tydligen så är det en av de tillfällena de flesta barnen protesterar då man sträcker, böjer och tänjer på barnen. Elias hade inte velat sova något speciellt på dagen innan besöket på BVC så man kan väl säga att hans protester var snarare extremt missnöje. Han var otröstlig innan doktorn var färdig, men nu är det gjort. 

Doktorn sa att Elias utvecklats fint, är stark i ben, höftlederna var stabila och fina och att han trodde att det inte skulle dröja allt för länge innan han är stabil nog att sitta upprätt på egen hand.

 Go och glad för det mesta men inte igår!

Idag har nu sjätte tanden brutit igenom. Inte undra på att det varit en jobbig period för honom sista veckorna, fyra tänder som tagit sig genom tandköttet i överkäken och en rejäl förkylning på det. Nu sussar han sött, helt slut efter dagens besök på öppna förskolan.

Det spökar

I förra veckan försvann en av våra stora nappflaskor som vi använder som mest till Elias. Den har nämligen större hål i själva nappen och rymmer mer än de vi använde när Elias var mindre.

Jag tyckte ju att jag kommit på en jättebra idé, att ställa ut nappflaskorna med det uppkokta vattnet på kylning på vår trapp, det går ju snabbare då det under förra veckan i alla fall var kallare ute på kvällarna än i kylskåpet. Elias är ju oförskämt morgonpigg så mor i huset lägger sig tidigt och det har varit far som tagit in flaskorna och satt i kylen för att vänta in användandet. Sagt och gjort så hade jag anammat den smarta lösningen i ett par dagar när jag vid en  nattamatning saknar en flaska.

Jag visste att jag ställt ut fem flaskor för kylning tidigare på kvällen men i kylen fanns bara fyra. Mitt natthumör är inte det bästa har jag märkt, så jag blev ärligt talat skitsur och efter matningen lade jag Elias i sängen och tog fram en ficklampa för att leta ute ut men ingen flaska gick att hitta.

Inte heller hjälpte det att leta i dagsljus, flaskan är BORTA! Så självklart spökar det här i huset hos oss!

Min snusförnuftiga mamma föreslog att det antagligen varit förbi någon busig nyfiken ungräv som norpat med sig flaskan. Vilket kanske är den mest logiska förklaringen... men jag föredrar nog att hävda att det spökar här hos oss. 

Så om någon hittar en nappflaska som på bilden nedan någonstans i skogen här runt omkring oss, så berätta det inte för mig. Jag vill hellre tro på att det spökar och saker försvinner oförklarligt.

Bilden är lånad från mambaby.com

6 månader idag

För ett halvår sedan så kom vår lilla guldklimp till världen och sedan dess har livet som vi hittills känt till det förändrats drastiskt. Jag har varit föräldraledig sedan dess ( såklart) och tanken på att jag inte jobbat sedan påsk är nästan svår att greppa. Det är inte konstigt att nästan allt jag lägger ut här har med honom att göra, Elias är ju min verklighet numera.

Från det lilla lilla knyttet med Frejkabyxa som vi kom hem med har han vuxit och utvecklats till en väldigt energisk och busig liten kille. Han är fortfarande vår turbopojke, han kom lite för tidigt, hade bråttom ut, fick sin första tand vid 4 månader, och bara häromdagen bröt fjärde tanden igenom tandköttet och två till kommer när som helst.

Go och glad, full av bus trots förkylning

 Börjar lyfta överkroppen allt högre.

 Lyfter ofta en arm när han stödjer sig på armarna, 
antar att det är träning i kroppskontroll

Grattis på 6-månadersdagen vår lilla älskling!

Kvällsnöje

Häromkvällen så lekte Elias med sin far och hittade en fantastiskt rolig sak i köket.

Kan detta vara början på ett intresse att stöka i köket med mamma?

Datafreak?

Häromdagen så berättade älsklingen för en av sina arbetskamrater att Elias är väldigt intresserad av våra datorer och att knappa på tangentbordet. Dagen därpå hade arbetskamraten med ett gammalt trasigt tangentbord till Elias, som tog sig an tangentbordet med förtjusning.

Är det ett blivande datafreak vi har här hemma? Om inte tangentbordet var trasigt innan så är det garanterat kortslutet nu av allt dreggel som vår lilla son producerar.

Höjdpunkt i veckan

Sitter så här på fredagsmorgonen och klurar lite på veckan som varit.

Det har varit lite kämpigt för Elias med tandsprickning, och fler tänder som bråkar för att snart titta ut och oroliga nätter som gett småkinkig pojke och tillika mor. Natten till igår var inget undantag och som alltid velar jag om vi ska åka iväg till babyöppet på öppna förskolan Växthuset i Gråbo, men åker på vinst och förlust med en jättetrött liten kille.

När vi kommer innanför dörrarna på öppna förskolan och hängt av kläderna, det är då det magiska händer! Den egentliga övertrötta lilla krabaten blir som ett levande solsken när han får träffa pedagogerna och de andra barnen med sina föräldrar.

Första minuterna sitter han bara och kollar läget lite, som att kolla av vilka som är där. Men efter det så sätter han igång och sprattlar, krälar, leker med leksakerna och surrar och är jättenöjd med tillvaron. Allra mest nöjd är han om Loke är där! Elias och Loke har något på G! :)

Pedagogerna är superduktiga på att hitta lagom nivå på aktiviteterna, det är en liten sångstund varje gång, men nu när det börjar närma sig jul även lite pyssel. Förra veckan gjorde vi hand och fotavtryck, vilket Elias tyckte var sådär kul men vi fick föreviga hans hand och fötter på ett par papper i alla fall. Tyvärr inte tillräckligt många för att kunna ge bort till de närmaste. 

Igår hade vi möjligheten  att måla med textilfärg på medhavda textilier. Vi hade med en body som jag med liv och lust började att kladda på, medan Elias nöjd låg på den stora mjuka mattan, mitt i högen av leksaker och bara njöt av tillvaron. Det talade han också om med liv och lust, för munnen gick i ett på honom. (Hmm.... undra just vem han kan ha fått det ifrån? *fniss*)

Även socionomerna som jobbar där är superbra! Man kan stöta både stort och litet, såsom ångesten inför valet av förskola och att kanske behöva skola in redan vid ett års ålder, barnets utvecklingsfaser och för de som behöver, enskilda stöttande samtal.

Att gå till Växthuset på torsdagseftermiddagarna har blivit veckans höjdpunkt för både Elias och mig. Önskar bara att vi inte vore sådana drönare på morgnarna för de har även babyöppet på tisdagförmiddagar, något vi inte "hinner" till.

Tack för att ni och barnen och föräldrarna som kommer dit finns!

Sådärja......

...då har skafferiet fått sig en oplanerad storstädning i kväll.

Hittade nämligen småkryp i potatismjölet när jag skulle reda såsen till Elias mat. Vid närmare granskning av skåpets innehåll så visade det sig vara rena rama miljonprogrammet för småkrypen. 3/4 av skafferiet är numera kasserat och det ekar nästan tomt i det riktigt rena skåpet.

Och så bara händer det.....

När jag och Elias vaknade upp från hans första morgonvilan så vällde det bara över mig.

Längtan efter känslan, pyntet, pysslandet, musiken och snön. Känslan var så pass starkt att jag faktiskt bryggde mig julkaffe d.v.s lade med lite kanelstång i kaffet när det bryggs. Därför blir det idag  en liten fototripp tillbaka till svunna tider.

Adventskatt

 Ares -glamourkatten?

Väntar Bettan på tomten månne?

Pyntat och redo för helg och ledighet

 Längtar även efter detta-  ymnigt snöfall

 och solens gnistrande på snön

Men frågan är om jag längtar efter takskottningen också? Det är sjukt jobbigt men följer i snöfallens spår

Och längtar jag verkligen till snödrivor som når ända upp till altanen?

 

Underbar höstdag

Man kan inte tro att vi bor på samma plats som förra året om man ser till vädret. Förra året hade det varit kallt länge redan och jag undrar om inte till och med snön hade visat upp sig. Halt var det i alla fall för jag vet att jag vurpade två gånger på kort tid och var såklart livrädd att något skulle hända med barnet i magen.

I år är det milt och ett helt gäng plusgrader ännu. Det fick oss att i dag packa in oss i bilen och åka till Härlanda tjärn för att njuta av det fina vädret

 Elias ser ut att fundera på vart vi var på väg.

 

Tjärnen låg vackert spegelblank

 Promenerar....

Lövskogen som omger Härlanda tjärn hade nästan tappat alla sina löv och träden stod kala, men lite här och var fanns ett och annat träd som fortfarande hade sina löv kvar och stod som brandfärgade färgklickar på vår promenad.

 Ett av träden som sprakade av fina färger

Döm om min förvåning när jag träffar på en person som jag inte träffat sedan jag flyttade från Skellefteå, alltså på närmare 11 år, på en av stigarna kring tjärnen. Älsklingen skakade bara på huvudet och skrattade och funderade hur jag bär mig åt att så ofta träffa de mest osannolika personer att träffa  och på helt oväntade platser.

Träffade nämligen min före dettas lillasyster! Hon har tydligen gift sig och bor numera i Göteborg. Vart man sig än i Sverige vänder, verkar det ändå alltid finnas folk hemifrån "Schtaaaan" där!

Hepp hepp!

Hoppeti-hopp

Härom dagen kom älsklingen hem med en hoppgunga till Elias.

Första delen av klippet är från allra första försöket i hoppgungan, den andra är från en liten hoppstund nu på morgonen idag. verkar som det går snabbt att hitta snitsen i hoppandet.

Det verkar som om Elias satt väldigt obekvämt med armarna ut genom selen, han är lite för kort, så vi låter honom sitta med händerna inne i selen istället tills han vuxit till sig lite.