söndag 27 september 2009

Flitig söndag

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har det sjåats här hemma. Gårdagens inköp av hyllan Gorm och plastlådor med lock skulle in i förrådet som var i stort behov av upprensning och lite ordning och reda.

Passande nog hade älsklingen stämt fisketräff med sin far just i dag. *retas* Älsklingens far blev lika betagna av yrvädret till grå kattunge som gästar oss. Monteringen av Gorm gick utan större problem. Att sortera bland alla saker och lägga dem i lämpliga lådor tog desto längre tid, men till slut var det gjort.

När vi kom in i huset så var det ett väldigt tomt hus som mötte oss... ingen katt!! Paniken kröp efter ryggraden och vi begav oss ut på tomten och började att ropa på kattungen. Ungefär samtidigt som vår Bettan, fick vi syn på den lilla upptäckaren. Efter lite lock och pock var han fast igen och kunde bäras in i husets trygga vrå. Han hade alltså hoppat ut genom det lilla fönstret i badrummet som är åtminstone 1,5 m högt upp.

Bettan kom in alldeles frivilligt, trots kattungen. Jag fick äntligen lite kvalitetstid med henne. Vi kelade loss på golvet och hon glömde bort att morra åt den trötta kattungen som sov på köpmansdisken. Sen gick hon till matskålarna, självklart är kattungens mat godare än hennes lightmat. Ännu ett framsteg!

Tjillivippen från en söndagstrött Caramel

Små små framsteg

Hej hej Bloggen hallå!

I går så gjorde våra kära katter Ares och Bettan ett enormt framsteg mot accepterandet av kattungen. De sov nämligen inomhus för första gången sedan kattungen hittades i tisdags.

Det är rätt fascinerande att se vilken pondus Ares trots allt har mot den lille. Det räcker nämligen att Ares tittar strängt mot den lille, inte morra eller fräsa längre, bara titta strängt, för att den lille skall backa undan. Men de är rätt nyfikna på varandra, det syns och de har börjat nosa på varandra lite.

Men Bettan är en annan historia, hon är inte alls lika lätt att blidka, utan hon drar så snart kattungen närmar sig hennes synfält. Men i natt sov de inne i alla fall. Förvisso på handduken som ligger just innanför kattluckan, men inomhus.

Annars intet nytt på kattungefronten, ingen som gjort anspråk på honom som bortsprungen. Jag pratade med en granne i fredags, han hade träffat på kattungen redan i måndags på busshållsplatsen. Så nu vet vi att han varit ensam, hungrig och rädd minst ett dygn innan jag hittade honom.

Tjillivippen från en morgon-pigg Caramel

torsdag 24 september 2009

Missen visar upp sig

Hej hej Bloggen hallå!

Nu har vi varit sambo med den lilla kattungen i två dygn ungefär. Vi har satt upp lappar och lämnat flygblad i alla brevlådor omkring den plats den lille blev upphittad, ringt olika katthem, men ingen har plats, mailat ut till nära och kära med bilder att sprida runt bland folk häromkring utan framgång.

Tänkte passa på att lägga ut några fler bilder på den lilla kattungen, eftersom det verkar bli så att den behöver ett nytt hem för ingen har ännu gjort något anspråk på honom.


Upptäckarlusten är det inget fel på


Jag är riktigt, riktigt grann

Varken älsklingen eller jag vill väl egentligen erkänna det, men den lilla krabaten har fullständigt slagit knock out på oss med sin charm och gosighet. Jag kan bara tala för mig själv. men jag är hopplöst fullständigt förälskad i den lilla rackaren och det är sannerligen bitterljuvt att försöka att hitta honom ett nytt hem.

Tjillivippen från en nykär Caramel

tisdag 22 september 2009

Hittegods

Hej hej Bloggen hallå!

I dag var det än en gång dags för mig att ta bussen in till stan för en dag i skolan. Regnet vräkte ner och det är sannerligen riktigt höstväder idag.

När jag kommer till Delbäcken och busskuren så märker jag att jag inte är ensam där. En jamande dyngsur liten påflugen krabat på fyra vita små tassar skuttar upp på bänken och upp i mitt knä.

En liten kattunge, alldeles ensam just bredvid den stora farliga vägen.

Den jamar och kråmar sig alldeles fruktansvärt... påkallar uppmärksamhet på alla sätt och vis... När jag kliver upp från bänken och sätter ner katten så ylar olyckligt och låter fruktansvärt övergiven.

Självklart kan jag inte hindra mitt hjärta att smälta för den lilla krabaten och tar upp min telefon och ringer och pratar med älsklingen om mitt "fynd". Vi kommer överens om att jag skall ringa grannen Linda som är föreståndare för Djurens samarittjänst, men hon svarar inte. Regnet och blåsten tilltar och det sliter i mitt hjärta att lämna den lilla krabaten där vid busshållplatsen vid stora vägen.

Ringer än en gång till maken för råd och stöd. Vi kommer fram till att jag inte kan lämna den lilla krabaten åt sitt öde utan ska ta med den hem och åter försöka få tag på Linda. Väl hemma får den lite mat, den slänger sig bokstavligen över skålen. Helt klart är att krabaten är utsvulten!!

Får tag på Linda som suckar djupt, det är inte första gången i sommar som kattungar hittats och fångats in vid Delbäcken. Någon verkar systematiskt dumpa katter där! Hon har för tillfället inte möjlighet att ta in kattungen på Djurens samarittjänst, men kommer att ha denna lilla missen i åtanke så snart det finns möjlighet.

Kan inte påstå att ta in en kattunge i vårt hem är någon hit för våra egna missar, men nöden har ingen lag ibland, så nu efter en massa morr och fräsande så ligger den lilla krabaten och sover i mitt knä och jag skall precis börja författa en flyers om att krabaten är upphittad och längtar hem. Men utsikterna låter ju inte som de bästa att det finns någon som saknar denna lilla krabat.


Hur i helvete kan man dumpa och lämna försvarslösa små liv på detta sättet? Jag blir så arg att jag blir kräksjuk av detta. Hur som haver, någon som känner till någon som kan tänkas bereda en plats i sitt hem och sitt hjärta för denna ursöta krabaten??

Dumpad??

Vilar ut lite i ett tryggt knä

Vill hitta ett kärleksfullt hem


Tjillivippen från en frustrerad och galet arg Caramel

söndag 20 september 2009

Söndagsmiddag

Hej hej Bloggen hallå!

I eftermiddag har älsklingen och jag tillagat gårdagens fiskefångst efter konstens alla regler. Vi tog av en bit av fisken och kokade den utan kryddning till kissarna, självklart ska de små också få vara med och äta. *ler*

Till fisken hade vi införskaffat en "naturligt god" smögensås, god fyllning till fisken och färsk potatis.

Så här i efterhand kan jag bara säga att den "naturligt goda" såsen var äcklig som tusan då den inte smakade något alls och om fisken kan jag enklast sammanfatta i gammal hederlig Martin Ljung-stil: "Om gädda tycker jag inte"!!

Men lilla Ares verkade i alla fall uppskatta vårt initiativ, han åt tills han såg ut som en rund svart boll. Inte en chans i världen att vi fick med honom på kvällspromenaden som vi brukar ta med missarna.

Tjillivippen från en tämligen oimponerad Caramel

lördag 19 september 2009

Fiskarfänge

Hej hej Bloggen hallå!

I dag har älsklingen och jag tagit oss en härlig fisketur på Mjörn. Det har varit en helt underbar solig dag i dag, solen sken över en tämligen stilla sjö.

Mjörn visar upp sin bästa sida

Älsklingen fick en fin gädda som han stolt visade upp


Snacka om vassa tänder

I morgon blir det gädda till middag!




Tjillivippen från fiske-Caramel

fredag 18 september 2009

Ålderstecken

Hej hej Bloggen hallå!

Jahapp, då fanns det bara där liksom. Det tredje tecknet på att även jag åldras men kanske det svåraste att acceptera.


Första tecknet var ju att plötsligt har min närsynthet försvunnit och jag inte behövde glasögon till vardags som jag haft större delen av min uppväxt och vuxna liv. Som närsynt ser man bra på nära håll men det blir suddigt när man ser något på avstånd. När ögat åldras förändras detta och man ser bra på långt håll men har svårt att läsa på nära håll. Vi har väl alla sett medelålders människor som inte armarna räcker till när de ska läsa något, men vägrar att skaffa glasögon! *Fniss* Förnekelse är ibland väldigt starkt.


Andra ålderstecknet är de fina linjer som smygit sig på en i ansiktet, allra helst efter min viktminskning och jag inte riktigt fyller ut den hud-kostym jag bär på. Men inte det är så farligt tycker jag och det kan jag väl leva med.


Men så igår, så var det bara där. Det där tredje och fasansfulla ålderstecknet. Precis där framför högra örat, ett vitt hårstrå! Paaanik!! Jag som hela mitt liv fått höra hur lik jag är min mormor och att hennes drag går igen i mig så markant. Hon hade ju knappt ett endaste grått hårstrå trots sin höga ålder innan hon passerade vidare till andra sidan, ett drag jag så innerligt har hoppats också skulle gå att återfinna hos mig. Att hennes nypermanentade hår blev spikrakt över natten, när hon fick sin hjärnblödning är en helt annan historia.


Antar att det är bara för mig att acceptera faktumet att mitt hår förändras också, även om just gårdagens fynd rycktes bort i all hast. Tack gode gud för hårfärg, om det skulle bli en allt för stor invasion av vita hårstrån.

Tjillivippen från en åldrande Caramel

onsdag 16 september 2009

Klolös kisse

Hej hej Bloggen hallå!

Som jag berättade i tidigare blogginlägg så har Ares varit i närkamp med någon och fått sitt ärr på nosen. Tydligen verkar det vara någon, antagligen katt, som fortfarande har något otalt med vår svarta stora ungkatt.

Under de tre senaste aftnarna har katterna krånglat på våra kvällspromenader i höjd med en hög av timmer som antagligen rasat i stormar och samlats ihop. Resultatet har varit att människorna gått hem själva utan kissar, likaså i kväll. Ares stannade till och vägrade att gå ett steg till för han hade fått vittring på en sork som han fångade och käkade upp. Bettan ville inte heller följa med hem.

När undertecknad förbereder morgondagens middag så hör jag hur kattluckan klickar och en katt kliver in. In kommer en moloken och mer eller mindre heldränkt Ares. Det såg nästan ut som om han klivit ur duschen efter en heltvätt.

Självklart så tar jag fram handduken och torkar honom som vi brukar när han kommer in våt av regnet, vilket han gillar. Men i kväll är första gången så fnyser Ares, han fnyser om och om igen, som om han vore frustrerad eller riktigt riktigt arg.

Handduken blev alldeles brun av vattnet från Ares och jag ser att han släpper ganska rejäla tussar med päls. Vid en närmare besiktning så har han klo- eller bitsår på bakkroppen och att han har INTE EN ENDA HEL KLO på någon av sina fyra tassar!!

Våran stackars lilla Ares har och kommer säkerligen att ha väldigt ont i sina tassar ett tag framöver innan klorna läker.. men jag kan inte rå för det, han är hiskeligt söt när han försöker halta på alla fyra tassarna.

Antagligen har den elaka katten smugit runt och bara väntat på att få ge sig på Ares och Ares försökt först rädda sig upp i något träd och sedan fly hem närmaste vägen rakt över kärret och genom skogen. Älsklingen och jag är tacksamma att han i alla fall kom hem och inte sprang blint rakt ut i skogen i panik.

Lilleman är numera under observation, tur i oturen är det snart dags för den årliga vaccinationen och veterinärbesök.

Tjillivippen från Caramel

lördag 12 september 2009

Harry Potter

Hej hej Bloggen hallå!

Vi har fått oss vår alldeles egna Harry Potter. Vår kära lilla Ares har antagligen varit i närstrid med någon katt och fått ett ärr på nosen i form av en blixt.

(H)Ares Potter??

Tjillivippen från Caramel

fredag 11 september 2009

Till er stinkande tonåringa pojkar

Hej hej Bloggen hallå!

Det finns en produkt på marknaden som kan göra livet lite bättre, om inte för er så för er omgivning.

Produkten heter D E O D O R A N T!!

Använd den, för det är inte kul för oss andra när ni kommer instormande i flock på bussen eller spårvagnen och stinker. Det var precis det som hände i dag när jag efter jobbet satte mig på spårvagnen. Vid Brunnsparken och Nordstan vällde det in ungdomar och ett gäng killar blev stående i gången alldeles bredvid. Visst kan jag förstå att man behöver stå med armarna uppåt för att hålla i sig i de där läderremmarna när man står i vagnen för balansens skull... men fyy vad ofräscht när det stinker svett under den armen.

Ja jag vet att det inte är helt rätt när hormonerna löper amok i kroppen och får kroppen att utsöndra saker och ting. Till och med vår kära katt Ares hade en "tonårsperiod" som var jobbig med svettiga tassar. De kunde verkligen stinka de med och han vägrade i sten att sköta sin tasshygien och tvätta dem, men det gick tillslut över. Men till er alla stinkande pojkar, vänta inte ut era hormoners nyck, inför skaffa och använd deodorant.

Jisses vilken gammal gnäll-tant jag känner mig som i kväll, men det var äckligt som tusan på vagnen idag. Tack och lov finns det en del av befolkningen som redan gjort deodoranter bekantskap och livet aningens angenämare för omgivningen.

Tjillivippen från en fredagstrött Caramel
Hej hej Bloggen hallå!
Aldrig ska man sluta att förundra sig över hur saker och ting funderar i vårt avlånga land.

I Aftonbladet i dag 11/9-09 kan man läsa om Carin Götblad, änspolismästare i Stockholm som ramlat och brutit knäet i hemmet. När hon larmade SÄPO så hände inget och hon fick kravla sig ut på gatan för att få hjälp.

Seriöst? För det första: Vi lever i 2009-talet, har kvinnan verkligen ingen telefon i hemmet? Nästintill varenda kotte äger väl en mobiltelefon även om man valt att inte ha någon fast telefoni i hemmet. Varför behövde hon kravla sig ut på gatan??? Uj uj uj, stackars lilla Carin nådde inte sin telefon på grund av skadan enligt artikeln, men ut på gatan kunde hon ta sig. Hmmmm.....

För det andra: Är det privat sjuktransport för "viktiga personer" som SÄPO:s resurser skall användas till? Hur används våra skattepengar egentligen??? Jag i min naiva tro har fram tills jag läste ovan nämd artikel trott att SÄPO hade viktiga uppgifter att göra som har med typ rikets säkerhet att göra eller liknande. Fy på mig, mitt naiva lilla stycke.

Kanske är det SÄPO vi skall ringa till istället för ambulans eller beställa sjukresor???

Tjillivippen från en något putt Caramel

tisdag 8 september 2009

Superjägaren Bettan

Hej hej Bloggen hallå!

I natt, eller kanske snarare tidigt i morse vaknade vi av ett hiskeligt enerverande ljud. Det var ett högt gällt pipande som kom i från köket. Älsklingen klev upp lite yrvaket och tände i köket. Då vi vet sedan tidigare att Bettan emellanåt tar in levande byten till oss så förväntade han sig väl att se en liten mus igen.... men så fel han hade!

Eller kanske inte så helt fel trots allt? På golvet kröp en rädd liten fladdermus som älsklingen, som djurvän han är, försiktigt lade i en låda. Jägarinnan satt stolt bredvid och undrade ivrigt när de skulle börja leka med den lilla stackaren i älsklingens trygga omvårdnad. Det blev ingen lek utan älsklingen gick ut med den istället (såklart).

I afton när vi kom hem så ringde telefonen. Det var från den nya veterinären på Mjörnbotorget vi var in till under helgen, när de hade öppet i samband med lite aktiviteter på torget. Jag hade nämligen vunnit i deras frågetävling/utlottning och har en valfri säck med djurfoder att hämta! Passar oss utmärkt då det snart är dags för vaccinering av våra små raringar

Tjillivippen från tur-Caramel

söndag 6 september 2009

Och så var vi lite mer upplysta =)

Hej hej Bloggen hallå!

Idag har älsklingen och jag varit in till den stora staden och införskaffat diverse upplysning. *fniss*

Vi har köpt belysning till entré-sidan av huset och tillhörande attiraljer som kabel, skymningsrelä och sådant. Kan vara läge med det nu när det börjar mörkna på kvällarna.

Så medan jag pulade på med middagen, så satte älsklingen upp armaturen.

Två vita plafonder...

... och en lykta på hörnan

Sen föll mörkret på och så här mysigt blev det med armaturen tända.



I morse vid vår sedvanliga kaffe och yatzy, så kom vår kära kattdam och gjorde oss sällskap, typ... Hon lade sig att sola i fönstret och hade det så mysigt så.


Härom dagen var det dags för lite gräsklippning. Ares hittade sig ett perfekt litet kryp-in.


Har märkt att det är en del blomster som verkar vara inne i andra andningen. Bland annat den vackra Dahlian jag fick av svärmor när jag fyllde år. Efter att den blommat ut ungefär för en månad sen, så började den helt sonika att sätta massor med knoppar nu igen. Den kryllar av knoppar och jag bara hoppas att några av dem hinner slå ut igen.


Vår änglatrumpet är sen, det är först nu dess knoppar börjar svälla, även här hoppas jag att vi hinner njuta av alla knopparna innan frosten gör sig till känna. Vi har räknat till åtminstone 21 sådana här fina knoppar.


Tänk att det redan är söndag kväll och helgen sjunger på sista versen för denna gången. Är det inte dags att införa 3 dagarshelg snart?

Tjillivippen från Caramel med mysbelysning ute

fredag 4 september 2009

Den smärtsamma sanningen om att vara kattägare

Hej hej Bloggen hallå!
Nog för att våra underbara små missar ger mycket kärlek och är till största delen ett väldigt positivt tillskott i våra liv, det kan också vara tämligen smärtsamt också.

Att älsklingen och jag ofta är ute i skog och mark med vår kattdam Bettan är ingen hemlighet och så även igår afton.

Vi tänkte gå bort till sjön och kolla in lite kantareller som vi såg som pyttepyttesmå för några veckor sen, självklart ville Bettan gå med. Inte tänkte vi så mycket på att hon jamade mer än vanligt när vi var ute i skogen och hade en väldigt gnällig ton heller.

När vi vände om, så hörde vi en annan katt jama väldigt ömkligt i ett av buskagen... Jaha, Ares följde efter oss trots allt tänkte vi, men det var inte Ares utan den stora grå elaka katten som bet Bettan i baken förra hösten och som Ares slogs med utanför kattluckan.

Det var alltså den katten Bettan haft vittring på och protesterat ljudligt mot att fortsätta in i hans revir, under vår promenad. Bettan gick i en stor vid båge åt andra hållet, för att undvika katten för att sen ta sig ner till skogsvägen som vi stod och väntade på henne på.

Då anföll fanskapet till elaka katten vår Bettan, som ilsket skrikande/fräsande/morrande klättrade i panik upp i en hög björk. Den grå katten var på god väg att klättra efter henne när mina skyddsinstinkter fick mig att rusa över det leriga hala diket för att jaga bort katten. Det resulterade i att jag halkade i leran, såklart, men under andra försöket så kom jag upp och kunde skrämma iväg det grå eländet.

Efter en massa lock och pock så började vår lilla Bettan att klättra nerför björkstammen igen och jag kunde tryggt ta och bära henner ut ur skogen. Den lilla tvisten på det hela är att i vanliga fall gillar inte vår Bettan att bli buren, men igår ville hon inte kliva ner förrän vi hade lagt ungefär halva sträckan tillbaka hem bakom oss.

Under vår promenad hem kände jag hur det gjorde riktigt ont i knäet efter min lilla halktur i leran och det värker fortfarande så nu hoppas vi att det bara är någon liten sträckning som går över efter helgen eller så.


Resten av kvällen spenderade Bettan i vår närhet, var inte allt för sugen på att lämna hemmets trygga vrå mer än att sätta sig ute på sin lilla trappa vid kattluckan.


Tjillivippen från en smärtsam Caramel